Förvirrad frihetsdebatt

Vilka gränser skall finnas för yttrandefriheten? Har denna frihet varit hotad på senare tid? Det är frågor som ofta ställs. Senast handlade det om Mana. Tidskriften, som har anklagats för antisemitism, riskerade att få sina bidrag indragna. Tidigare har tidningen Jyllands-Postens och konstnären Lars Vilks Muhammedkarikatyrer orsakat debatt. Och häromåret ifrågasatte många om Lars Hillersberg, som ofta utnyttjade antisemitiska schabloner i sina teckningar, skulle få statligt konstnärsstöd.

Dessa debatter har sällan varit klargörande. Många skribenter tycks ha en grumlig syn på frihetsbegreppet. Ett par påpekanden är därför nödvändiga.

För det första: kritik mot en religiös profet eller åskådning kan inte likställas med hets mot folkgrupp. Ingen vettig person skulle anklaga filosofen Ingemar Hedenius - som på 1940-talet gick till uppmärksammat angrepp mot kristendomen - för rasism. Och det måste naturligtvis också vara legitimt att kritiskt granska andra religioner, som islam eller hinduism. Att angripa en helt folkgrupp - till exempel araber, judar eller svarta - är något helt annat.

Man kan förvisso, utifrån liberala principer, hävda att också rasistiska uppfattningar skall få vara tillåtna. Men även om man gör det måste man klart se skillnaden mellan rasism och religionskritik. Därför bör man också vara försiktig med att använda ett uttryck som islamofobi, som lätt leder till en sammanblandning av religionskritik och hets mot folkgrupp.

För det andra: yttrandefriheten är en grundläggande mänsklig rättighet. Om staten straffar en författare eller stänger en tidning som har uttryckt obekväma åsikter så innebär det en inskränkning av denna rättighet. Yttrandefriheten innebär däremot inte en skyldighet för staten att dela ut bidrag till alla författare eller tidningar. Det finns starka skäl för att staten bör stödja vissa kulturyttringar. Men måste också inse att alla som vill få pengar inte kan få det, och att ett minskat bidrag inte är en frihetsinskränkning.

Efter att Jyllands-Posten publicerat några Muhammedkarikatyrer blev tidningen utsatt för hot från militanta grupper, som inte tvekade att använda våld. Diktaturstater som Iran, Syrien och Saudiarabien ställde krav på ökad censur i demokratiska länder. För att blidka dessa länder bidrog Sveriges dåvarande utrikesminister Laila Freivalds (s) till att släcka ned en nättidning. I detta läge valde många skribenter att inte stå upp för friheten. I stället angrep de den danska tidningen. Samma personer har i debatten om Manaseventuella tidskriftsstöd påstått att yttrandefriheten nu är hotad. Det är svårt att ta dessa skribenter på allvar.

David Anderssonär författare och redaktör på tidskriften Axess.