Frankrike och Tyskland ökar samarbetet
Den franske presidenten Jacques Chirac och den tyske förbundskanslern Gerhard Schröder möttes den 18 september i Berlin för att diskutera fortsatt utökat samarbete. Till detta möte hade även den brittiske premiärministern Tony Blair inbjudits. Men som på alla "fina kalas" fanns det ett antal presumtiva gäster, som inte var inbjudna och därför var "sura". Både Spanien och Italien frågar sig varför de inte hade blivit inviterade liksom kanske en del "mindre" EU-stater.
Före Tony Blairs ankomst möttes Chirac och Schröder samt den franske premiärministern Jean-Pierre Raffarin för att internt diskutera Irak-frågan, innan man började samtalen med sin brittiske kollega. Syftet med mötet var främst, åtminstone officiellt, att diskutera europeiska säkerhets- och försvarsfrågor.
Den nyväckta fransk-tyska kärleken skall ge glöd i EU:s ekonomi. De båda EU-bjässarna enades om ett miljardtungt investeringsprogram för att få fart på den haltande ekonomin i Europa. Beskedet om det fransk-tyska tillväxtinitiativet kom samtidigt som den internationella valutafonden (IMF) kritiserade Tysklands ekonomiska politik.
Chirac och Schröder lovade att respektera stabilitets- och tillväxtpakten. Men de varnade samtidigt för att därmed strypa den begynnande konjunkturuppgången i Europa.
Erfarenheten visar att framsteg i Europa endast uppnås när Paris och Berlin är överens. Men samtidigt finns en oro för fransk-tysk dominans.
Den franska tidningen Le Monde skrev för några dagar sedan: "Vad Paris och Berlin planerar är inget mindre än embryot till en framtida europeisk regering i ekonomiska frågor".
Frankrikes och Tysklands konjunkturprogram för Europa består av tio olika projekt. Bland annat planeras att koppla ihop de franska höghastighetstågen TGV med de tyska ICE.
Vad avser Irak-konflikten kunde inte de tre europeiska ledarna komma till samförstånd. Toppmötet hade som ambition att presentera en gemensam europeisk hållning inför FN:s generalförsamlings möte angående Irak. Trots denna målsättning kvarstod meningsskiljaktigheterna mellan krigsmotståndarna Frankrike och Tyskland å ena sidan och Storbritannien, som var USA:s närmaste bundsförvant i Irak-kriget, å andra sidan.
Den stora frågan är "hur och när" ockupationsstyrkorna skall dra sig tillbaka. Enligt fransk uppfattning borde det handla om månader. Tony Blair hävdade att FN skall spela en betydande roll och att Irak-frågan skall hänskjutas till FN.
Den tidigare chefen för FN:s vapeninspektion, Hans Blix, anklagade nyligen i en BBC-intervju Storbritanniens regering för att ha "friserat" den omstridda underrättelserapporten om Iraks innehav av massförstörelsevapen. Därmed gav han stöd åt BBC:s anklagelser om att rapporten som gjorde gällande att Saddam Hussein kunde avfyra massförstörelsevapen med 45 minuters varsel var felaktig.
Hotet om irakiska massförstörelsevapen användes av den brittiske premiärministern Tony Blair för att förmå en ovillig brittisk opinion att stödja USA:s krig mot Irak. Hans Blix var mycket kritisk till USA:s och Storbritanniens agerande och anser, att båda "övertolkade underrättelseuppgifterna" om Bagdads vapenprogram.
Kontentan av mötet mellan de tre europeiska ledarna blev att spänningarna om Irak-frågan mildrades något. Vid en gemensam presskonferens konstaterades att Irak-frågan var en bland andra och borde hänvisas till FN:s säkerhetsråd, där Frankrike och Storbritannien är permanenta medlemmar och Tyskland har ett så kallat tvåårsmandat.
Rune Wrangdahl
