Fyrklövern har initiativet

När Almesdalsveckan nu är slut och det är dags att värdera den politiska genomslagskraften för riksdagspartierna står det klart att fyra partier – vänsterpartiet, miljöpartiet, moderaterna och socialdemokraterna – förlorade kampen om den mediala uppmärksamheten. Vänsterpartiet framstår som totalt isolerat, Gudrun Schymans ansvarslösa överbudspolitik mottogs med en ointresserad gäspning. Ingen, inte ens samarbetspartnern socialdemokraterna, verkar längre ta vänsterpartiet på allvar. Miljöpartiet hamnade helt i skuggan av övriga partier och moderaternas partiledare Bo Lundgren lämnade walk-over genom att inte tala i Almedalen. Enligt partiets officiella kommentarer "ransonerar" Lundgren sina framträdanden under sommaren. En vansinnesstrategi så här två månader före valdagen. Statsminister Göran Persson framträdde visserligen i Almedalen men han gick på tomgång och det socialdemokratiska budskapet var både men- och innehållslöst. Centerpartiet å andra sidan framstår som den stora vinnaren. Alla vill samarbeta med centerpartiet, Maud Olofsson är omgiven av angelägna politiska friare. Olofssons lanserande av en "borgerlig vänster" tillsammans med folkpartiet gav de två mittenpartierna positiv uppmärksamhet. Även Alf Svensson har anledning att vara nöjd. Genom mittenpartiernas familjepolitiska utspel med udden riktad mot kristdemokraterna, kan Svensson nu profilera sitt parti som Sveriges enda genuint konservativa och fånga upp de kultur- och värdekonservativa väljargrupperna på landsbygden. Fredagens borgerliga fyrpartiutspel saknade konkreta nyheter, men visade ändå att de borgerliga partierna har en samsyn i många viktiga frågor och att de fyra partierna drar åt samma håll. Fyrklövern har nu en gemensam plattform för viktiga områden som skola, vård, arbetsmarknads- och småföretagarpolitiken, som tagits fram av de arbetsgrupper som tillsattes förra sommaren. Nya initiativ har tillkommit inom rättsväsendet och migrationspolitiken. Det ska bli fler poliser, straffskalorna ska ses över och arbetslinjen ska betonas inom integrationspolitiken om det blir en borgerlig regering. Fortfarande finns det många frågor som splittrar de borgerliga bland annat energi- och säkerhetspolitiken. På torsdagen fick vi också se mittenpartierna presentera en egen familjepolitisk linje som skiljer sig från moderaternas och kristdemokraternas. Dessa skiljelinjer mellan de borgerliga partierna kan dock visa sig vara en fördel. Borgerliga väljare kan genom att lägga sin röst på ett av fyra partier som är klart definierbara på vänster-högerskalan bestämma var den ideologiska tyngdpunkten i en fyrklöverregering hamnar. Vänsterblockets väljare däremot får socialdemokratisk politik vilket av de tre rödgröna partierna de än väljer, då vänsterpartiet och miljöpartiet oftast lägger sig platt som lydpartier till socialdemokraterna. S-väljare å sin sida vet inte de heller riktigt vilken politik en röst på socialdemokraterna ger. Det stora partiet är en bred koalition och det går aldrig att vara säker på vilken fraktion – förnyare eller gråsossar – som har makten. De fyra borgerliga partierna har presenterat en lagom förtroendeingivande gemensam valplattform. Nu väntar Sverige på att socialdemokraterna ska sluta med sina evinnerliga hänvisningar till att alla problem på något diffust sätt ska lösas "efter valet" och i stället presentera ett program för nästa mandatperiod. Socialdemokraterna har också kravet på sig att presentera vilka partier man har tänkt sig att regera tillsammans med. Ingen tror att regeringspartiet uppnår egen majoritet. Det vore oss främmande att tala illa om statsministern fysionomi, men en röst på Göran Persson är i dagens läge ändå som att köpa grisen i säcken. Fyrklövern har initiativet i regeringsfrågan.