Har inte tränat färdigt

Socialdemokrater är inte vana vid att vara i opposition och är definitivt inte bekväma i rollen. Partiet har styrt landet under närmare 80 procent av tiden sedan andra världskriget. Och ett politiskt parti bör förstås inte vara bekvämt i oppositionsrollen. Däremot bör man behärska den.

I en demokrati kan det till och med vara skadligt om det aldrig blir maktskifte – det kan leda till stagnation; både inom det regerande partiet och i politiken.

Detta finns det näraliggande exempel på även i kommunpolitiken. Socialdemokraterna har dominerat i exempelvis Bromölla och Östra Göinge längre än vad som har varit nyttigt.

Maktskiftet i rikspolitiken 2006 var mycket bra, även ur denna synpunkt – för både landets och Socialdemokratins bästa. Dock verkar Socialdemokraterna inte riktigt vilja göra den läxa som väljarna har gett dem. De uppträder som om de fortfarande är dåliga förlorare – konstruktiva lösningar för att återfå väljarnas förtroende verkar inte vara melodin i partihögkvarteret just nu.

De socialdemokratiska toppolitikerna tar i stället till brösttoner om allt. Ekonomiske talesmannen Thomas Östros är bäst på att framstå som förorättad. Det är alltid katastrof, oavsett vad regeringen hittar på. I flera veckor, om inte månader, har Östros efterlyst pengar till kommunerna. När så regeringen i veckan berättade att vårbudgeten skulle innehålla sådana satsningar var det åter för lite, för sent och ogenomtänkt.

Socialdemokraterna skulle kunna ha sagt att det i och för sig var betydligt mindre än vad de själva skulle ha satsat, men att det var för väl att regeringen äntligen lyssnade på dem. Östros skulle kunna ha fått det till att det var hans förtjänst. Nu blev det mer hans förlust, rent kommunikativt.

Aftonbladet presenterade i går en förtroendemätning där Mona Sahlin kom näst sist bland partiledarna. Bara Vänsterpartiledaren Lars Ohly har mindre förtroende bland väljarna. Det, om något, borde få Socialdemokraterna att tänka om.

Senaste tidens mest pinsamma fadäs är dock hur Mona Sahlin och nyblivne partisekreteraren Ibrahim Baylan har behandlat LO:s Wanja Lundby-Wedin. Man kan vara mycket kritisk till hur hon skött styrelseuppdraget i AMF Pension, men att skylla egna tillkortakommanden på LO-chefen är lågt. När opinionsmätningarna visade att Moderaterna är större än Socialdemokraterna gav Sahlin och Baylan stackars Lundby-Wedin hela skulden.

Det är allt annat än gott ledarskap.

Väljarna är inte dummare än att de förstår att klarar man inte oppositionsledarrollen klarar man inte heller statsministerrollen.