I regeringens ledband

Statsminister Göran Persson (s) har utpekat sysselsättningen som den viktigaste frågan inför nästa års val. Att så många i Sverige inte är sysselsatta är ett allvarligt bekymmer för välfärden.

Så är det, ändå lyser politiska initiativ från regeringen för att främja tillväxt och arbete med sin frånvaro. Regeringen gör vad man alltid har gjort: beslutar om stödåtgärder och föranstaltar om arbetsmarknadsutbildningar.

De ideologiska låsningarna är en sak. En annan är att s-kontrollerade LO nu lydigt fokuserar på frågan – och föreslår utökade arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Något pikant blir det också när det finns en LO-rapport som är allvarligt kritisk mot regeringens politik i just denna del: Jan Edlings ett år gamla Alla behövs! – blott arbetsmarknadspolitik skapar inga nya jobb.

Edling arbetar på LO:s näringspolitiska avdelning. Han har nu sagt upp sig efter 18 års anställning, eftersom han är bedrövad över att organisationen inte tar hans arbete på allvar. Tre gånger har LO:s styrelse avvisat rapporten, senast i måndags. I Dagens Industri i går förklarade Edling detta med att ”den är för känslig så här nära inpå valet”.

Att LO är mer av en politisk stödtrupp för socialdemokraterna än en facklig organisation för sina medlemmar är nu ingen större nyhet. Ändå borde hanteringen av Edlings rapport väcka medlemmarnas ilska. Långtifrån alla LO-medlemmar är socialdemokrater och de borde vara besvikna över att LO vill undanhålla rapporter som inte ligger i linje med s-politiken. En facklig organisation borde vara mån om att felaktigheter i arbetsmarknadspolitiken rättas till; att lyfta fram frågan i ljuset i stället för att försöka kväva debatten.

För ett par månader sedan orsakade Edlings arbetskamrat, Hans Karlsson, en våldsam debatt när han sa att man på LO ”mellan skål och vägg” brukade tala om att arbetslösheten i Sverige egentligen ligger kring 25 procent. Det var ett resonemang som LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin uppenbart ogillade. I sitt förstamajtal avfärdade hon Karlssons tankar.

Detta blir något anmärkningsvärt mot bakgrund av att hon inte kan ha varit ovetande om Edlings rapport. Den visar att det finns ett starkt samband mellan öppen arbetslöshet och konjunkturberoende åtgärder. Ju fler öppet arbetslösa en kommun har, desto fler är i regel placerade i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Ju fler arbetslösa, desto fler i handikappåtgärder. Ju fler arbetslösa, desto fler förtidspensionerade.

I Pajala återfanns 2001 hela 35,6 procent av de i yrkesaktiv ålder i någon av dessa grupper. I Danderyd bara 4,3 procent. Så mycket sjukare är man knappast i Norrland. Siffrorna visar, svart på vitt, att regeringen gömmer undan den verkliga arbetslösheten bakom andra rubriker.

"Två ord är viktiga för att förstå arbetarrörelsens nuvarande tillstånd. Det första ordet är viljelöshet, det andra är maktfullkomlighet." Så uttryckte sig LO-ombudsmannen Olle Sahlström efter avslöjandet om lägenhetsaffärerna i början av året. Det är ett uttalande som väl speglar också LO:s hantering av Edlings rapport – regeringslinjen gäller, sedan får omvärlden och statistiken säga vad den vill.