I väntan på mirakelkassen

Någon vit grej hängde i trädet som vi körde förbi. Jag tog för givet att det var en plastpåse. De finns ju överallt, i haven, på stranden, vid vägrenen. Bortglömda, slängda, söndertrasade. Att flera länder nu försöker minska konsumtionen av plastkassar är därför välkommet.

Nyheter • Publicerad 24 juli 2008

I veckan beslöt Los Angeles som andra amerikanska stad att förbjuda plastpåsar, av miljöskäl. Tidigare i år godkände politikerna i San Fransisco ett förbud för plastpåsar i matvaruaffärer. I flera andra länder i världen har plastkassar delvis förbjudits, däribland Sydafrika, Kenya, Uganda, Bangladesh, och delar av Indien. Storbritannien och Australien går på samma linje.

Den 1 juni i år inledde Kina, som använt uppemot tre miljarder plastpåsar om dagen, ett förbud mot att dela ut plastkassar gratis. Värdefull olja går till spillo och landet skräpas ner, förklarade Pekingregimen. Nu måste alla affärer och marknader i Kina ta betalt för sina plastpåsar. Tillverkning, försäljning och bruk av extratunna plastpåsar är också förbjudet sedan den 1 juni. Företag som bryter mot beslutet riskerar böter och att få varor och vinster konfiskerade. "Folk bör uppmuntras till att återgå till tygväskor och bära grönsaker i korgar", fastslog den kinesiska regeringen.

Plast är ett fantastiskt material. Plasten är smidig och stark och den håller för evigt. Men plastkassar och andra plastföremål kan skapa stora miljöproblem. Tillverkningen bidrar till koldioxidutsläppen. När plastkassar slängs i naturen kan de stoppa igen avlopp och orsaka översvämningar. Djurlivet, framför allt det marina, kan ta allvarlig skada. Varje år slängs 6 miljoner ton sopor i haven, varav det mesta är plastartiklar som inte är biologiskt nedbrytbara. Fåglar och fiskar får i sig plast och dör.

Svenskarna bär hem sina matvaror i cirka 700 miljoner plastkassar varje år. Borde vi också införa förbud? I en intressant artikel i Ny Teknik intervjuas Thomas Hjertberg, professor i polymerteknologi vid Chalmers i Göteborg. Han är skeptisk till förbud och han påpekar att i Sverige eldas de flesta plastpåsarna upp och blir till energi. Papperspåsar är inte heller något bra alternativ, menar han. Produktion och distribution av papperspåsar är betydligt mer energikrävande än när det gäller plastpåsar. Ur miljösynpunkt är det bäst med plastpåsar som tillverkas av förnyelsebara material som cellulosa, halm eller sockerrör, men dessa påsar finns ännu inte på marknaden.

I väntan på dessa mirakelpåsar, ska jag försöka följa professor Hjertbergs råd: använd tygpåsar när du handlar och plastpåsar till sophantering. Och, ska man kanske lägga till, släng inte plastpåsar i naturen.

Den där vita saken i trädet var förresten ingen plastkasse. Det var en Börringevråk.

Pernilla Ståhl är frilansskribent och redaktör på Obs! i P1.

Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.