Internationalisterna
För ett år sedan tog FN:s förre generalsekreteraren Boutros Boutros-Ghali därför initiativ till ett upprop om att inrätta ett FN-parlament (UNPA). Detta har fått stöd från flera olika håll, såväl av representanter för Europaparlamentets olika partigrupper som katolska kyrkan. I helgen beslöt också de gröna partiernas världskongress, där miljöpartiet finns med, att på samma sätt stödja uppropet.
I sak är det helt korrekt att FN inte fungerar. Vetorätten i säkerhetsrådet blockerar nödvändiga insatser. En ordning där diktaturer har lika stor makt att styra och uttala sympatier som världens demokratiska stater är i grunden motbjudande. EU är en betydligt mer smaklig form av samarbete, med dess olika institutioner som förmår att balansera och granska makten.
Tanken på ett gränslöst lyckorike utan nationell trångsynthet kan tyckas sympatisk. Frågan är om den är realistisk. Eller ens önskvärd.
Närdemokratin ligger i tiden. Trenden går mot allt fler självstyrande regioner och självständiga stater. Debatten om demokratiskt underskott lär inte bli mindre om beslut flyttas uppåt.
Lösningen är naturligtvis att begränsa mandatet för ett FN-parlament radikalt för att på så sätt undvika maktkoncentration. Enbart globala frågor hör hemma på global nivå.
Kanske kan det fungera, även om gränsdragningsproblemen lär bli svåra.
Men frågan är om det skulle bli bättre.