Istället för politik förvirring
Budgetförhandlingarna mellan den socialdemokratiska regeringen och de rödgröna stödpartierna har i år varit särskilt besvärliga. Konfliktlinjen mellan regeringen å ena sidan och stödpartierna å andra sidan angående det eventuella införandet av euron har gjort relationerna mellan förhandlarna extra anspända.
Att den svenska samhällsekonomin står och stampar samt att konjunkturutsikterna är oerhört svårbedömbara har inte gjort det enklare att tråckla ihop en trepartiöverenskommelse om höstbudgeten.
När dessutom stödpartierna, efter att i stort sett ha agerat dörrmattor under flera års budgetförhandlingar, nu börjat inta en mer kaxig och självmedveten position blir det förstås inte lättare att jämka samman tre partiers ofta sinsemellan stridande viljor. Folkomröstningsresultatet den 14 september kommer givetvis också att påverka den slutgiltiga utformningen av budgeten, även om tidsmarginalerna gör att budgetprocessens sista fas på ett olyckligt sätt sammanfaller med eurofolkomröstningens slutspurt.
Socialdemokraterna intar en diffus position. Finansminister Bosse Ringholm tycks inte se något större behov varken av stora besparingar, strukturreformer eller finanspolitiskt expansiva åtgärder.
Miljöpartiet däremot har aggressivt drivit en agenda där gröna hjärtefrågor som kortare arbetstid och friår prioriterats.
Vänsterpartiet vill ha ett återställande av den sänkta sjukförsäkringen vilket säger allt om partiets orealistiska syn på samhällsekonomin.
De enorma och ökande kostnaderna för sjukförsäkringen tillhör just de problem som måste hanteras för att inte statsfinanserna inom några år ska hamna i ordentlig oreda.
De tre partier som innehar majoriteten i riksdagen strider om vilka utgiftskrävande reformer som ska prioriteras, i stället för att ta tag i de problem som hämmar tillväxten och hotar statsfinanserna.
Tyvärr pekar mycket på att innevarande mandatperiod blir de förlorade chansernas era, där futtiga dagspolitiska hänsyn inom den rödgröna alliansen tillåts blockera viktiga och nödvändiga strukturgrepp som kan stärka de välståndsskapande krafterna i landet.
