Kosovoeffekten
I går kom uppgifter om många skadade i samband med att FN-poliser och Kfor-soldater tagit till våld för att lösa situationen med den ockuperade domstolen i Mitrovica. Omvärlden, inklusive Serbien, manar till lugn. Det är bara att hoppas att inblandade parter lyssnar. Annars kan det vara början på en delning av Kosovo som nu inleds.
Värre är att det kommer signaler från andra oroshärdar runt om i världen att de avser följa folkrättens Lex Kosovo; det är svårt att fortsatt hävda att Kosovo ska särbehandlas, när förhållandena är så pass lika i andra fall.
I Azerbajdzjan, Georgien och Moldavien finns samma vilja att uppnå självständighet, och delvis samma historia. Både Abchazien och Sydossetien har krävt att få samma behandling som Kosovo och följdriktigt ensidigt utropat sig som självständiga. Men i dessa fall är de västländer som stred för Kosovos självständighet passiva. Inte heller Ryssland lär acceptera de nya staterna, om de gör det kommer man ju att agera på samma sätt som man inte ville att några västländer, inklusive Sverige, skulle agera i förhållande till Kosovo.
Mest oroväckande - utöver utvecklingen i Kosovo - är att det har blivit oroligt även i andra delar. Konflikten i Nagorno-Karabach har exempelvis avtagit under senare år, men nu har den fått nytt bränsle.
Det är svårt att veta om utvecklingen i Tibet på samma sätt har fått näring från Kosovo.
Mer återhållsamma är separatisterna i den franskspråkiga provinsen Quebec i Kanada. Men situationen är så ansträngd att Kanada har valt att inte erkänna Kosovo.
I Kosovos närområde har det också blivit oroligt. Man skulle kunna tala om en dominoeffekt.
I förra veckan sprack samlingsregeringen i Makedonien. Orsaken är att de etniska albanerna i Albanernas Demokratiska Parti, DPA, kräver större självständighet.
I bakgrunden anas naturligtvis den "hotbild" som så länge har målats upp, att albanerna, som framför allt är utspridda i Albanien, Kosovo och Makedonien ska slåss för ett nytt Storalbanien. I dagsläget ser detta närmast ut som en fantombild, men med tanke på utvecklingen liknar det mer och mer en kurdisk situation. Möjligen med den skillnaden att kurderna ännu inte har utropat Kurdistan som ett självständigt land.
De serbiska bosnierna i Krajina anser på samma sätt att de nu kan sträva efter att få sin egen stat.
Det var ett misstag att gå så långt som till att erkänna Kosovos ensidigt utropade självständighet. När det misstaget ändå är gjort av 27 av FN:s 192 nationer - det är ytterst tveksamt om fler gör det - måste de som medverkat till den nya situationen också ta sitt ansvar att stävja den.
Det finns ingen väg tillbaka. Klart är att Kosovos självständighet skapar oro inte bara på det redan instabila Balkan.