Massiv mediemakt

Anders Johnson avgick på onsdagens förmiddag med omedelbar verkan från sin tjänst som chefredaktör och chef för Dagens Nyheters (DN) ledarredaktion. Avgångsbeskedet kom inte som en blixt från klar himmel, ledarredaktionen på Dagens Nyheter har under en längre tid skakats av intern oenighet.

Tvisten har framför allt rört sig om Johnsons önskan att anställa den folkpartistiske ekonomen och debattören Carl B Hamilton som ledarskribent på tidningen, planer som hastigt fick dras tillbaka när en del av ledarskribenterna på oberoende liberala DN hotade att säga upp sig i protest mot vad de uppfattade som en partipolitisering av tidningens ledarsida.

Johnson var redan försvagad när detta inträffade, då han och resten av redaktionsledningen tidigare under januari tvingats be om ursäkt för att de låtit en copywriter vara med och formulera en programförklaring för tidningen som publicerades på ledarsidan.

Redan när Johnsons tillträdde som ansvarig för ledarsidan i augusti 2000 fanns det de som varnande pekade på hans politiska bakgrund och bristande journalistiska erfarenhet. Johnson har bland annat varit folkpartistisk politiker i Stockholms kommunfullmäktige och i riksdagen. Sedan 1999 är han ledamot av folkpartiets partistyrelse och var en av huvudarkitekterna bakom det senaste partiprogrammet.

Bakom konflikten ligger de svenska ledarsidornas utveckling från hårt partibunden press till självständiga åsiktssmedjor måna om att värna sin integritet. Längst har denna utveckling nått i just den liberala pressen, som i dag generellt intar en helt oberoende ställning i förhållande till folkpartiet.

De övriga tre huvudinriktningarna på landets ledarsidor – moderat, centerpartistisk och socialdemokratisk – är i allmänhet mer närstående respektive parti även om en rörelse i riktning mot ökad oavhängighet är tydligt märkbar även där. Ordet oberoende är numera ett vanligt tillägg när dagstidningar definierar sin politiska färg. Det är symptomatiskt att de dagstidningar som etablerats under de senaste decennierna Dagens Industri och Finanstidningen definierar sina ledarsidor som "oberoende" respektive "opolitisk".

Svårast är omställningen för centertidningarna vars beteckning är synonym med en partibeteckning men inte med någon ideologi.

Turbulensen på DN:s ledarsida ger återverkningar i hela det svenska medielandskapet. Opinionsavdelningen innefattar nämligen inte bara den resursstarka ledarsidan med stor medial genomslagskraft utan också DN debatt, Sveriges viktigaste och mest slagkraftiga debattforum. Makten över DN:s ledaravdelning innebär därmed också makt att sätta dagordningen för samhällsdebatten i Sverige.

På Den svenska marknadens (DSM) lista över Sveriges mest dominerande opinionsbildare år 2000 som publicerades på onsdagen återfinns tre medarbetare från DN:s ledar- och debattredaktion bland de tjugo översta placeringarna.

För att fortsatt kunna åtnjuta en dominerande medieposition måste DN noggrant vårda sin trovärdighet och sitt anseende. Att vara alltför förknippad med folkpartiet gagnar inte denna sak.

Anders Johnson gjorde en god insats under sin tid på DN, men den senaste tidens misstag och blotta misstanken om att tidningen under hans ledarskap knöts närmare till folkpartiet, gjorde hans situation ohållbar. Det tjänar till Johnsons heder att han i tid insåg detta.

Efterträdaren, vem det nu blir, har som sin första och viktigaste uppgift att markera att DN:s hållning inte ska uppfattas som någonting annat än oberoende liberal. Föreställningen om en partipress är stendöd i 2000-talets Sverige.