Masstympning – ifrågasatt strategi
Sedvänjan att excidera förhuden går tillbaka till åtminstone 4 300 f Kr, vilket stöds av bevarade bilddokument från Anchmahors gravkammare i Sakkara i Egypten. Debatten är fortfarande het både nationellt och internationellt. Hälsopersonal i Sverige har kritiserat fjorårets rekommendationer från Sveriges Kommuner och Landsting, om att vården bör erbjuda omskärelse av småpojkar. Förra veckan uttalade Svenska läkaresällskapets delegation i medicinsk etik att omskärelse inte bör utföras på pojkar förrän de är tonåringar och själva kan inse vad operationen innebär.
Svenska läkaresällskapet hänvisar till Barnkonventionen och hälsoeffekter av seden. Men det finns starka religiösa intressen. Att man i religionens namn sätter sig över internationella konventioner och bryter mot dessa har förorsakat mycken debatt. Internationellt finns stora ekonomiska intressen och en allmän konservatism som motverkar ett hälsoinriktat ifrågasättande av ingreppet. Stympning kan man kalla icke-medicinskt motiverad borttagande av frisk vävnad.
Riskerna med manlig könsstympning är väldokumenterade, och svårartade komplikationer och även dödsfall har rapporterats. Mot denna bakgrund har man i Sverige skärpt lagstiftningen mot manlig könsstympning. Den 1 oktober 2001 trädde lagen om omskärelse av pojkar i kraft. Den innebär bland annat att om pojken är äldre än två månader får könsstympning endast göras av läkare, medan personer som har särskilt tillstånd av Socialstyrelsen får utföra ingreppet på pojkar yngre än två månader. I båda fallen finns det krav på smärtlindring. Många har kritiserat lagens uddlösa karaktär.
Svenska läkaresällskapet påpekar att avseende självbestämmande är det inte någon skillnad mellan manlig och kvinnlig könsstympning. Kanske kan uppmärksamhet på andra kopplingar mellan manlig och kvinnlig könsstympning bidra till förändring? Forskningsresultat från randomiserade kontrollerade studier i Sydafrika och Uganda har visat att män utan förhud har mindre risk att bli smittade med hiv av heterosexuell partner. Att som nu genomföra masskampanjer för manlig könsstympning i länder där kondomkampanjer och hälsoundervisning inte varit verkningsfulla strategier för att minska hivspridningen kan ifrågasättas. De langerhanska cellerna i förhudens vävnader, som fångar upp hiv-smittan, finns väl beskrivna även i kvinnors vulvaslemhinnor. Legitimitet för könsstympning av flickor skulle därför analogt kunna bli nästa steg i denna strategi att minska de langerhanska cellernas betydelse (hos båda könen) för att minska hiv-spridning. Implicit finns risken för ökat sexuellt risktagande och mindre motivation att använda kondom. Debatten om både kvinnlig och manlig könsstympning måste fortsätta.
Vanja Berggren är lektor i folkhälsovetenskap vid Högskolan Kristianstad och verksam vid King Saud bin Abdel Aziz University for Health Sciences i Riyadh, Saudiarabien.
