Mugabes möte

Zimbabwes envåldshärskare Robert Mugabe tog som väntat chansen att förvandla helgens toppmöte i Lissabon mellan EU och Afrikanska unionen, AU, till ett propagandatillfälle för sig själv. På söndagen gick han till hätsk attack mot "de fyras gäng" - Sverige, Danmark, Nederländerna och Tyskland - som han menar är arroganta och har som mål att svärta ned Zimbabwes rykte.

Statsminister Fredrik Reinfeldt (m) beskrev Mugabes attack som hedrande, eftersom den grundar sig på kritik mot Zimbabwe för brott mot de mänskliga rättigheterna. Och i så måtto går det förvisso att hålla med. Men det hade varit ännu mer hedrande om Mugabe hade fått göra sin attack som en följd av att han inte hade blivit inbjuden till Lissabon. Nu fick han i stället chansen att utnyttja mötet för att förstärka sin position, och tog den.

Efter helgen står det än mer klart att EU har gjort fel.

I sakfrågan blev toppmötet inte heller någon framgång. Målet var att före årsskiftet ersätta de avtal med koloniala drag som Världshandelsorganisationen, WTO, har underkänt. Men i stället slöts ett till intet förpliktigande ramavtal för relationer.

Och redan innan bläcket hade hunnit torka konstaterade Senegals president Abdoulaye Wade att EU så gott som redan förlorat kampen mot Kina att få del av de stora afrikanska råvarutillgångarna.

Detta är tämligen naturligt. Kina bryr sig inte om att ställa demokratikrav. Inte heller envisas man med att mänskliga fri- och rättigheter ska följas. Därför anser många afrikanska stater att kineserna har en klar konkurrensfördel framför det i dessa frågor i bland besvärliga EU.

Det första mötet mellan EU och de afrikanska länderna på sju år blev med andra ord som kritikerna befarade. Inget handelsavtal och inga framgångar i hävdandet av mänskliga rättigheter utan bara ett fototillfälle för Mugabe.

När Zimbabwes president kom till mötet i går tillfrågades han om sitt budskap till Europa. Mugabe svarade inte, utan höjde i stället sin ena arm - och knöt näven. Tydligare kan det inte sägas.

Mugabe har i stora delar av Afrika status som en av den första generationens befrielsekämpar. Att låta honom komma till mötet var ett misstag. Det går helt enkelt inte att tala honom till rätta.

Som alltid i dessa sammanhang ville värdlandet utmåla mötet som en framgång. Så gjorde även Portugals premiärminister José Socrates på den avslutande presskonferensen. Han talade om att "en ny anda" i relationerna mellan kontinenterna nu råder.

Det är möjligt. Men inte är det en anda av samförstånd.