Mycket jobb blir det
De rödgröna vänsterpartierna – Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet – står än så länge inte så nära varandra att de klarar av att presentera en gemensam ekonomisk politik. Det är heller inte rimligt. Avståndet dem emellan är snarare så stort att frågan blir om den kompromiss de måste komma fram till senast om ett år verkligen kommer att ingås.
Blir det Miljöpartiets förhållandevis frihetliga skattelinje, utmejslad efter övertygelsen om individens behov av att kunna påverka sin egen situation?
Eller blir det Vänsterpartiets variant av statskommunism, där det är staten och inte individen som ska ha största möjliga frihet att avgöra hur den enskilde ska använda sina pengar? Och där V fortfarande vägrar acceptera såväl utgiftstak som överskottsmål och en oberoende Riksbank.
Nej, mer sannolikt är nog ändå att det blir Socialdemokraterna som i kraft av att än så länge vara det största av oppositionspartierna anser sig ha rätt att dominera över de andra.
Med utgångspunkt i den alternativbudget som S presenterade på onsdagen försöker det gamla arbetarpartiet förtvivlat återta kontrollen över jobbfrågan. "Full sysselsättning" är målet och med "aktiva åtgärder" vet minsann både partiledare Mona Sahlin och den ekonomisk-politiske talesmannen Thomas Östros hur man "skapar jobb". 100 000 fler sådana – eller praktik- och utbildningsplatser – utlovas.
Här anar man stora offentliga satsningar, som kostar många rara skattekronor. Och det är väl just så det är, politikerna har ingen möjlighet att skapa jobb på annat håll än i offentlig sektor, där de inte bidrar särskilt mycket till den ekonomiska tillväxten.
Eller kan det möjligen vara så att S tänker använda politiken för att göra vad politiken är bäst på: förenkla reglerna på arbetsmarknaden, göra det billigare att anställa eller på annat sätt stimulera företagande.
Skulle inte tro det.
Mer troligt är att S får sina kamraters stöd för sådana åtgärder som en miljöbilspremie och en skrotningspremie för att "rädda" den svenska fordonsindustrin.
Frågan är hur man tänker sig att kunna styra konsumenterna till att köpa fordon som tillverkas i Sverige. Än så länge finns bättre miljöbilar att köpa av andra märken. Därmed kan möjligen en miljöbilspremie – eller en lättnad på fordonsskatten, som regeringen föreslår – gynna miljön, men inte den svenska industrin.
Det rödgröna alternativet – som det återstår mycket jobb för att ta fram – framstår än så länge inte som trovärdigt.
Så här långt verkar det mest luta åt att bli en socialdemokratisk vänstervariant som kommer att innebära en rad skadliga återställare.
Höjd skatt är bara en.