Ofärdigt brobygge
För något mer än ett år sedan öppnades Öresundsbron för trafik under officiella festligheter och stora förhoppningar sattes till brons förmåga att länka samman Skåne och Själland till en stark och slagkraftig Öresundsregion med förmåga att ta upp kampen mot andra demografiska och ekonomiska kraftcentra i Östersjöområdet. Med den kombinerade styrkan från Köpenhamn, Malmö, Lund, Helsingborg, Helsingör med flera tätorter, ett antal välrenommerade universitet och högskolor, ett vitalt näringsliv och välutbildad arbetskraft har Öresundsregionen alla förutsättningar att ta upp kampen mot Stockholm, Hamburg, Berlin, S:t Petersburg och andra nordeuropeiska metropoler. Men hittills har de dynamiska effekterna i stort sett lyst med sin frånvaro. I stället har gnäll och tvister över Sundet angående höga broavgifter, krångliga skatteregler och nationella lagar som försvårar för personer som bor i ett land och jobbar i ett annat, tågförseningar och andra praktiska problem präglat Öresundsbrons första år. Skåningar har förblivit svenskar och själlänningar har förblivit danskar. Politiker och invånare i Öresundsregionen har inte förmått bryta sig loss från centralmaktens tyngd. Stockholm har visat en förvånansvärt stor rädsla inför utsikten att förlora kontrollen över utvecklingen i Sydskandinavien. Regeringen i Stockholm är bland annat negativt inställd till att utöka Region Skånes befogenheter, ingen vet ens om regionförsöket kommer att permanentas. Värst är dock regeringen i Köpenhamn vars intresse för Öresundsregionens speciella problem i bästa fall kan beskrivas som mycket ljumt. Den nationella självtillräckligheten i folketinget, avbryts endast stundtals av tillfällig uppmärksamhet riktad mot den store grannen i söder Tyskland och resten av EU eller mot supermakten USA långt borta i väster. Sverige bemöts med likgiltigt ointresse. Medan den svenske handelsministern Leif Pagrotsky gjort offentliga utspel som visar att han är medveten om problemen och frustrationen, har den danska regeringen varit mer intresserad av den inhemska förbindelsen över Stora Bält än av det storslagna infrastrukturprojekt som förbinder Danmarks huvudstad med Sverige och resten av Skandinavien. Tala om nationellt navelskåderi! En förändring i positiv riktning verkar dock vara på gång på den danska sidan. Danska riksmedier, bland annat Berlingske Tidende, har tagit upp Pagrotskys hårda kritik mot danskarna som han i förra veckan beskrev som "motpart" snarare än samarbetspartner. Den danske skatteministern Frode Sørensen säger sig efter den senaste tidens uppståndelse nu vara redo att se över de komplicerade skatteregler som försvårar för gränspendlare mellan Sverige och Danmark och som därmed på allvar hämmar integrationen i Öresundsregionen. Många skånska kommuner är till exempel upprörda över att det dansk-svenska gränsgångaravtalet från 1997 stipulerar att skatt ska betalas i det land där man arbetar. Det innebär att kommunerna på den svenska sidan, som är populära att bo i då boendestandarden är högre och boendekostnader är lägre än på den danska sidan, måste erbjuda inflyttade danskar service som vård, skola och omsorg utan att kunna ta betalt för det via skattsedeln. I nästa vecka ska delegationer från de danska och svenska finansdepartementen mötas för att diskutera skattereglerna. Förhoppningsvis kan svenskarna då utnyttja den nya öppna danska attityden för att riva många av de barriärer, bland annat de oskäligt höga brotaxorna för bilar, som hindrar Öresundsregionen från att blomstra. Bron byggdes för att användas.
