Olyckligt regerat

Försäkringskassan skickade i juni brev till alla långtidssjuka i landet. Brevet upplyste att alla som varit sjukskrivna i ett år eller mer måste ansöka om sjukpenning på nytt. Den förlängda sjukpenningen uppgår till 75 procent av inkomsten och kan erhållas i 550 dagar. Enligt brevet tolkar kassan de nya reglerna som att det måste finnas ett "påtagligt hot mot den sjukes liv" för att man ska ha rätt till fortsatt sjukpenning. Efter de 550 dagarna återstår enligt de nya reglerna antingen att man börjar jobba igen, eller om man inte kan det, att man får "sjukersättning" det vill säga förtidspension.

Regelverket har rört upp en indignationsstorm fullt i klass med turbulensen dagarna kring Riksdagens behandling av FRA-lagen. Media har rapporterat om otaliga fall av allvarligt sjuka människor som känt sig misstrodda och utpekade av en till synes okänslig myndighet. Sjukförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson vred sig bildligt talat som en mask när hon i radion ömsom försökte ta avstånd från vad hon menade var en felaktig tolkning från Försäkringskassans sida och ömsom förtvivlat försökte undvika att göra sig skyldig till ministerstyre.

Utanförskapet har sjunkit med tre hundra tusen personer sedan valet för två år sedan. Kunskapsföretaget Vinnovas vd Jan Edling varnade emellertid i en debattartikel i söndagens Sydsvenskan för att minskningen kan förvandlas till en ökning. "Konjunkturläget talar knappast för en minskning. Tvärt om finns det risk att vi i en lågkonjunktur går tillbaks till det utgångsläge som rådde 2005, då utanförskapet var som högst", konstaterade Edling.

Sverige har en i jämförelse med omvärlden mycket frisk och långlivad befolkning. Samtidigt är andelen långtidssjukskrivna och förtidspensionerade högt. Paradoxen har flera orsaker. Förtidspension användes länge som ett medel att snygga till arbetslöshetssiffrorna. Att vabba, alltså att vara hemma med sjukt barn, är fördelaktigare än att sjukskriva sig själv på grund av karensreglerna. Långtidssjukskrivning har blivit ett medel att lösa konflikter på arbetsplatsen. Socialförsäkringssystemets konstruktion skapar alltså incitament både för myndigheter och enskilda att röra sig mot en form av ersättning som är fördelaktigare ur individens, företagets eller myndighetens synvinkel, men som nödvändigtvis inte är den korrekta.

Försäkringskassans brev till landets långtidssjuka var olyckligt formulerat, anser socialförsäkringsministern. Som högsta ansvariga politiker borde hon i stället tagit på sig ansvaret för debaclet. Men metoden att komma åt de strukturella problemen i socialförsäkringssystemen kan inte gå ut på att jaga sjuka, de som systemet faktiskt är till för.

Det är inte bara olyckligt formulerat, utan olyckligt regerat.