Partiledarkandidaten – återkomsten

Han var påläggskalven. Närmast given som efterträdare. Med rörelsen i blodet. Viskande i partiordförandens öra. Trimmad och tränad för att ta över.

Rörelsen ville annorlunda 2006. Men nu är han tillbaka. Åtminstone i spekulationerna.

För, som så ofta inom Socialdemokraterna vågar inte den som verkligen vill bli ny ledare – och till och med kanske passar för det – stå för sin kandidatur. Det har varit nej hela vägen, precis som Göran Persson en gång lärde honom.

S-krisen, som är mer än ett partiledarval, går nu in i nästa fas. Senast på måndag (24/1) ska de 26 partidistrikten redovisa till valberedningen vilka egenskaper de anser att den nye ska ha. Skånedistriktet, med Kristianstads oppositionsrådet Heléne Fritzon i spetsen, har inte gjort någon hemlighet av att man vill ha just Perssons påläggskalv. Man har till och med redan lämnat in sin kravprofil till valberedningen och, som väntat, gjort den till något som enligt Aftonbladet kan jämföras med en personbeskrivning av favoriten: Den nye ledaren ska ha stort ekonomiskt kunnande, vara internationellt erfaren och regeringsduglig. Han måste inte heller sitta i riksdagen.

Det sistnämnda är möjligen ett fattigdomsbevis för den socialdemokratiska riksdagsgruppen, men avgjort ett ganska märkligt kriterium. Har det verkligen ingen betydelse att näste partiledare inte får delta i riksdagens arbete och debatter under tre och ett halvt år? Är det så illa?

Pär Nuder kan därför mycket väl få sin efterlängtade revansch.

Valet av ny partiledare i S är en process med många turer. Och med många intressenter. Inte nog med att alla medlemmar ska få komma till tals genom sina distrikt. Alla S-tidningar brinner naturligtvis för frågan, och många av dem lanserar och stöttar egna kandidater. Eftersom det inte finns samma avstånd mellan S-skribenterna och S-politikerna som det gör exempelvis mellan liberala tidningar och liberala politiker, är det en faktor som väger tungt. Nuders tidigare medarbetare på statsrådsberedningen, Peter Akinder, har som politisk chefredaktör för Östran föga förvånande valt att stödja Nuder. Andra tidningar, med andra kopplingar får man förmoda, stöder andra kandidater.

Inte nog med det. Nu har det dessutom höjts röster inom LO för att facket ska ta beslut om vem man vill se som ny partiledare för S. "Vi upplever, i det läge som Socialdemokraterna befinner sig, att det krävs att fackföreningsrörelsen tar ett ännu större ansvar för partiet", säger Anders Ferbe, vice ordförande i IF Metall.

Det är både till att öppet underkänna partiets egen krisprocess, och att sätta allt på ett kort. Om det nu inte blir den person LO önskar, hur ska då den facklig-politisk samverkan utvecklas?

Avvecklas, är ett rimligt antagande. Varför det finns skäl att stödja alla sådana initiativ.

Mot bakgrund av att bara 51 procent av LO-medlemmarna röstar på S, så finns det dessutom risk för att en eventuell medlemsomröstning – om facktopparna skulle våga drista sig till en sådan – visar att LO vill ha Fredrik Reinfeldt. Och han är ju redan upptagen.

Så går det vidare . Allt medan diskussionen om politiken skyms.

Kanske är det som Arbetarbladets Jenny Wennberg påstår: den idépolitiska debatten är helt utdöd inom socialdemokratin.

Lite paradoxalt är det att situationen bäddar för en återkomst av en pragmatiker som varit uträknad sedan länge.

Pär Nuder har levt för att ta över. "Det hände mer än en gång att inflytelserika socialdemokrater viskade att jag mentalt skulle förbereda mig för uppdraget", skriver han själv i Stolt men inte nöjd (Norstedts) om sina tidiga år.

En tid i kylan kan vara en förberedelse så god som någon.