Partipolitik
ººAlliansregeringen lovade att utnämningspolitiken skulle bli bättre om de kom till makten. Under socialdemokraternas tid ondgjorde man sig nämligen högljutt över att det var tjänster och gentjänster som gällde. Tänkbara toppchefer i staten fanns exklusivt i Göran Persson lilla, svarta bok.
Många centerpartister belönades till exempel med välbetalda uppdrag efter det blocköverskridande samarbetet under Olof Johanssons tid som partiledare i mitten på 1990-talet.
Sett mot denna bakgrund är ambitionen med ett öppnare tillsättningsförfarande välkommen. Även toppjobben ska kunna sökas, och den som har bäst förutsättningar ska få dem.
Att verkligheten har blivit en annan är pinsamt, misslyckat och – ja, faktiskt – bedrägligt.
Nu senast är det förre försvarsministern Mikael Odenberg (m) som fått uppdraget att bli generaldirektör för Svenska Kraftnät. Under tillsättningsprocessen anlitade visserligen regeringen en konsult, men denne bedömde endast en person: Odenberg.
Rekryteringsprocessen behöver förändras mer än så.
Löneförmån
ººTre socialdemokratiska regionpolitiker har begärt – och fått – tiotusentals kronor i ersättning för förlorad inkomst i samband med möten, trots att de inte har förlorat några pengar.
Nu skyller de på krångliga regler.
Hur krångligt kan det vara?
När man arbetar får man lön, om man förlorar inkomst på grund av politiskt uppdrag ska man ha ersättning.
