Perssons stridsförklaring

Riksdagens högtidliga öppnande på tisdagen präglades av de senaste dagarnas omvälvande händelser. Mordet på utrikesminister Anna Lindh och svenskarnas rungande nej till euron bidrog säkert bådadera till att det var en allvarstyngd församling som mottog statsminister Göran Perssons regeringsförklaring.

I bakgrunden surrade också uppgifter ur den budget som regeringen ska presentera på måndag. Naturligtvis har budgetuppgörelsen påverkat utformningen av den politik Persson presenterade för riksdagen.

Regeringen är, enligt Ekot, mer pessimistisk än de flesta andra ekonomiska bedömare och tror att tillväxten blir svaga 1,4 procent i år och 2,0 procent nästa år. Den främsta anledningen till detta, menar finansdepartementet, är att svenskarnas konsumtion avtar. Naturligtvis är de gjorda bedömningarna

till viss del ett politiskt spel. Regeringen vill inte ge sken av att det kan finnas resurser att ta av. Tvärtom.

Minst lika intressanta är siffrorna och bedömningarna av sysselsättningsgraden och sjuktalen. Regeringen har lovat att åtta av tio svenskar ska vara sysselsatta senast 2004. Det målet kommer inte att nås.

Inte heller kommer målet att antalet sjukskrivna ska halveras till 2008 att nås. Det är kanske inte så konstigt. Länge verkade regeringen blunda för att svenskarnas sjukskrivningar verkligen var ett problem. När den väl började tala högt om det tillsattes LO:s tidigare avtalssekreterare Hans Karlsson som arbetslivsminister.

Riksdagsledamöterna påmindes också om de senaste dagarnas konvulsioner mellan regeringen och dess samarbetspartier om förhållandet till EU. Persson slog för det första fast att Sverige inte kommer att lämna EMU. De två första stegen i valutaunionen "har tjänat svensk ekonomi väl". De kommer att vara vägledande för regeringens politik för sunda statsfinanser. Med andra ord finns det inga som helst planer på att lämna tillväxt- och stabilitetspakten.

Som för att understryka behovet av en närhet till EU utlovade Persson för det andra att det svenska EU-medlemskapet kommer att bli ännu mer aktivt.

Det är hög tid. Den stundande regeringskonferensen om en konstitution för den europeiska unionen inleds den 4 oktober. Regeringen har valt att ligga pinsamt lågt i den debatten. Både hör hemma och ute i unionen.

Den uppryckning som Persson nu utlovar borde ha kommit för flera år sedan.

Före tisdagens regeringsförklaring utlovade statsminister Göran Persson besked om offensiva åtgärder för att stimulera tillväxten i Sverige. Sådana åtgärder hade behövts även om svenskarna hade röstat ja i söndags, men nu är de minst sagt akuta.

Regeringsförklaringen var ändå kemiskt ren från förslag på konkreta åtgärder för att förbättra förutsättningarna för ökat företagande. I stället nöjde Persson sig med att bjuda in till "bred samverkan för att utveckla Sverige".

Visst behövs det nationell samling efter folkomröstningsresultatet, men nog hade det varit önskvärt med tydligare visioner från regeringens sida.

Persson säger sig vilja ta strid för Sverige. Så långt är allt gott och väl.

Nu gäller det bara att han verkligen utkämpar striden på rätt sätt. Den här gången.