Perssons två menyer

Socialdemokraterna kunde på söndagen avsluta sin kongressvecka i Västerås med en trumpetfanfar från opinionsinstitutet Sifo. I institutets novembermätning får socialdemokraterna 38,2 procent, vilket är en toppnotering sedan valresultatet på 36,4 procent 1998. Den politiska utvecklingen den senaste tiden tycks ha spelat partiet i händerna och ledningen har utifrån partiets utgångspunkt för det mesta förmått agera taktiskt skickligt. Kongressen har sammanfattningsvis inte lagt många stenar på partiets väg mot valframgång nästa år. Tvärtom har partiledningen med Göran Persson i spetsen lyckats utnyttja sin auktoritet för att undanröja en del gammalt bråte och få mandat för att fortsätta längs den utstakade riktningen. Partiledningen har vunnit i de stora och övergripande frågorna, förlusterna har skett mer i symbolfrågor som är viktiga för vissa väljargrupper men som inneburit eftergifter som partiet trots allt kan bära. Att få mandat för en för svenska förhållanden så starkt USA- och Israelvänlig utrikespolitik måste anses som en bragd, medan det faktum att neutraliteten får kvarstå som svenskt mantra betyder mindre. Att planhushållning, blandekonomi och produktionsmedel i hela folkets ägo fått lämna plats för marknadsekonomi är ett principiellt avgörande steg för ett parti som – hittills – betecknat sig som socialistiskt. Motståndet mot privata företag i vård och skola blåses upp i kampanjtalen, men när det kommer till kritan tycks det bara gälla företag vars vinster överstiger tre-fyra procent. LO fick sin seger i a-kassefrågan – men regeringen förbehåller sig ändå rätten att införa höjda nivåer när det statsfinansiella läget så tillåter. Denna restriktion får alltså gå före aldrig så tunga kongressbeslut. Socialdemokraterna kommer således efter kongressen att kunna fortsätta det slags agerande som gjort partiet så framgångsrikt, nämligen att kunna erbjuda olika menyer för olika väljargrupper. En frasradikal symbolmeny för Första maj-talens traditionella åhörare, en annan mer diskret meny till de väljare som bryr sig mindre om vem som styr landet, bara det fungerar hyfsat bra. Akilleshälen för socialdemokratin i valet kommer dock att vara skolpolitiken. Här saknar partiet förbluffande nog balans i debatten, nästan inga röster höjs mot den utarmning av kunskaper, ordning och krav som bedrivs av skolministern och skolverket. Där ligger man inte i linje med folkopinionen. Väl tokpopulistiskt är också beslutet att förbjuda pälsdjursuppfödning. Att vilja ta död på en näring som bedrivs i landets redan hårt drabbade glesbygd lockar nog färre röster från militanta veganer än det upprör vanligt folk.