Pirater är inga idealister

De juridiska övervägandena var tämligen simpla, rätten enig, domen klar och övertygande. De åtalade har "uppsåtligen främjat andras upphovsrättsintrång och därmed gjort sig skyldiga till medhjälp till brott", sammanfattar Stockholms tingsrätt.

Peter Sunde Kolmisoppi, Carl Lundström, Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm Warg får ett års fängelse vardera och åläggs att gemensamt ersätta målsägandena med 30 miljoner kronor. Mest upprörande med detta är nog att bedömningen av den skada som The Pirate Bay har åsamkat är på tok för försiktig. De fyra har sysslat med organiserad brottslighet och visat systematisk hänsynslöshet, för egen vinnings skull.

Den vanligaste kommentaren inför fredagens dom var annars att den inte spelar någon roll: oavsett utgång kommer domen att överklagas och illegal fildelning av upphovsrättsskyddat material att fortsätta. Det är en märklig analys. Och den säger mer om de önskemål den som formulerar åsikten har, än vad som är sannolikt.

Upphovsrätten är inte förlegad. Tvärtom kommer den att spela en allt viktigare roll. Att skydda den är lika viktigt som att skydda andra former av grundläggande universella rättigheter. Utifrån detta blir det också naturligt att se vad samhället kan göra för att försvara oskyldiga kreatörer från att iskallt utnyttjas av egoistiska nätpirater.

Något märkligt kan man tycka det är att piraterna inte får mer mothugg i debatten. Förklaringen är troligen den låga debattnivå de håller, och att de inte drar sig för att trakassera den som törs ge uttryck för en åsikt de inte gillar.

Sverige har precis genomlidit (avnjutit?) en flera veckor lång debatt om direktörsbonusar och feta pensionsavtal. Upprördheten har varit stor över roffarmentaliteten. Att makteliten – facket, staten och storföretagen – kliar varandras ryggar upprör.

Roffarmentaliteten i de kretsar som sysslar med illegal fildelning borde uppröra lika mycket. Det TPB har sysslat med handlar nämligen inte alls om den lille människans kamp för en självklar rättighet, vilket hade kunnat vara ett vällovligt syfte.

Nej, det handlar om att gratis är gott.

Om att ta det man vill ha.

För att det går.

Sunde lät i går förstå att han minsann inte tänker betala något skadestånd, vilket ligger helt i linje med agerandet i övrigt. Föraktet för rättsväsendet är lika stort som för landets lagar. I februari dömdes han för övrigt av Hovrätten över Skåne och Blekinge för bokföringsbrott.

Några personer utan respekt för andra människors rättigheter har lyckats sprida en bild av att kultur ska vara gratis, och gladeligen tillhandahållit spel, filmer, böcker och musik på ett sätt som märkligt nog har urskuldats eftersom det endast handlar om digital information. Som om cyberrymden var ett parallellsamhälle, frikopplat från samhället i övrigt. Kanske är det därför som så många nu blir förvånade över att lagen är lika för alla; att pirater inte har några särskilda privilegier.

Konsekvensen av domen mot TPB borde rimligen vara att fler tar upphovsrätten på allvar. Inte piraterna eller deras politiska gren Piratpartiet, de är redan förlorade och lär inte klara av att ta till sig ny information på länge, men den breda allmänheten.

Målet har fungerat som en bred upplysningskampanj.

Samtidigt har det varit en nyttig väckarklocka för de stora mediebolagen, utvecklingen av fungerande betaltjänster på internet har äntligen tagit fart.

Tingsrättsdomen – oaktat den fortsatta processen – borde åtminstone innebära slutet för allt märkligt svärmeri kring piraterna. Glorian har ju aldrig funnits där.

Jonas Duveborn