Sälj ABK

Från att ha varit en stor utgiftspost i statsbudgeten i princip sedan miljonprogrammet inleddes på 1960-talet bidrar bostadssektorn numera som statsfinansiell mjölkko med åtskilliga miljarder i statens intäktskolumn. Bakom denna omkastning ligger en radikal minskning av byggandet och statens subventioner och bidrag till boendet samtidigt som intäkterna från beskattningen av fastigheter ökat.

Millennieskiftets högkonjunktur har ökat efterfrågan på bostäder vilket på många håll har lett till en akut bostadsbrist, förstärkt av att bostadsbyggandet nästan stått still under ett decennium,

Frågan om hur det nygamla problemet med bostadsbrist ska lösas visar en tydlig skiljelinje mellan det regerande vänsterblocket och den borgerliga oppositionen. Inom socialdemokratin diskuteras olika former av offentliga stimulanser, medan många borgerliga debattörer är öppna för mer radikala lösningar som ger marknadskrafterna större spelrum.

Den bostadspolitiska debatten kompliceras av det faktum att bilden skiftar i olika delar av landet. Medan storstäderna och en del högskoleorter upplever skriande bostadsbrist står andra kommuner med stora delar av sitt bostadsbestånd outhyrda. Med så skilda förutsättningar blir det näst intill meningslöst med en bostadspolitik på nationell nivå.

De lokala lösningarna för att möta de nya förutsättningarna varierar kraftigt. I det borgerligt styrda Stockholm säljs stora delar av allmännyttan ut i form av bostadsrätter till hyresgästerna. Tanken bakom är bland annat att öka det enskilda bostadsägandet och stärka kommunens ekonomi.

Andra kommuner, främst i glesbygden, står samtidigt i kö hos statliga Bostadsdelegationen i hopp om offentliga tillskott för att kunna riva lägenheter som stått tomma länge. Problemet med tomma lägenheter har bland annat drabbat Klippans kommun som under 2001 väntas riva mellan 100 och 285 lägenheter med hjälp av ekonomiskt stöd från Bostadsdelegationen. Hässleholms kommunala bostadsbolag rev 51 lägenheter i Tyringe förra året.

I Kristianstad är efterfrågan på bostäder större än på de flesta andra håll i nordöstra Skåne så här lär det inte bli aktuellt med några rivningar. Det kommunala bostadsbolaget ABK ger också i motsats till många andra allmännyttiga bostadsföretag vinst. Avkastningen är dock inte tillfredsställande ur medborgarnas synvinkel.

Om ABK hade sålts till privata intresse, i två eller fler delar så att ABK:s dominerande och konkurrenshämmande position på hyresmarknaden bryts, kunde intäkterna användas till angelägna investeringar och för att amortera kommunens skuldbörda. Eller, som i den danska mönsterkommunen Farum, investera pengarna i säkra obligationer så att avkastningen kan användas i den kommunala drifts- och investeringsbudgeten. Det har inget egenvärde i sig att kommuner äger bostäder. Den offentliga sektorn ska koncentrera sina resurser på kärnverksamheter som till exempel omsorg och utbildning.

Lommas kommunfullmäktige beslutade i september förra året om en total utförsäljning av kommunens omkring 290 lägenheter i allmännyttan. Något verkställande av beslutet har ännu inte skett på grund av den tillfälliga stopplag som trädde i kraft 1999 och som innebär att staten lägger beslag på 50 procent av försäljningsvinsten via indragna statsbidrag.

Stopplagen upphör visserligen att gälla den 1 juli, men regeringen sitter redan och filar på en permanent lagstiftning som ska träda i kraft när den nuvarande tillfälliga upphör att gälla.

Förutom att det är bisarrt att regeringen på detta vis ytterligare begränsar det redan hårt naggade kommunala självstyret och därmed urholkar kommunalvalens betydelse, kan man också fråga sig varför centralmakten inte tillåter kommunerna att ekonomiskt utnyttja allmännyttans potential när statens finansiella manipulationer inom bostadssektorn skulle få vilken kreativ finanshaj som helst att bli grön av avund.