Senkommen centerinsikt

En stor del av framtidsdebatten inom EU har handlat om följderna av om unionen utvecklas i federalistisk riktning. Själva ordet federalism är så kontroversiellt att det har strukits ur det utkast till en konstitution för EU som konventet presenterade i går. I centralstaten Sverige har federalism på liknande sätt felaktigt kommit att stå för superstat och stormaktsvälde – att någon annan bestämmer över svenska angelägenheter. Inte minst EU-skeptiska centerpartister har använt det laddade f-ordet som skällsord. Därför är det till viss del förvånande att centerns partistyrelse inför partistämman i juni tycks ha ändrat uppfattning om federalismen. För i sak är det ingen svår fråga. Och centerns klassiska inställning till den lokala demokratin – med stärkt kommunalt självstyre som grundbult – är inget annat än praktisk, vardaglig federalism. Ändå framställs det som en kraftig kursändring när centern tar federalismen i sin famn. Ekot rapporterade i går att detta redan har orsakat en klyfta i partiet. Synen på samhällsbyggande kan grovt indelas i ett ovanifrån- och ett nedanifrånperspektiv. I den svenska nycentralismen kommer påbuden alltmer ovanifrån, som maxtaxan inom barnomsorgen, öronmärkta statsbidrag och stopplagar för att förhindra förverkligande av frihetlig politik på lokal och regional nivå. Den svenska traditionen inbjuder också till företeelser som kommunalt domstolstrots. Kommuner och myndigheter struntar blankt i domstolsutslag som grundar sig på enskilda medborgares rättigheter enligt lag, eftersom det inte finns några sanktionsmöjligheter. Förbättrad lokal demokrati skulle med andra ord, precis som centerledningen nu tycks förorda, med fördel kunna kombineras med ökad domstolskontroll. I grunden handlar samhällsbyggande om att invånarna ska känna att de är representerade i politiken. Och att de vet vad som händer. Den nuvarande mellanstatliga förhandlingsmodellen i EU, med begränsad insyn, ger utrymme för misstankar om att allt fler beslut fattas i Bryssel. Det kan undvikas genom en tydlig katalog över vilka beslut som får och vilka beslut som inte får fattas av EU. Federalism innebär här en tydligare maktdelning och ett klarare ansvarsutkrävande. Det blir lättare att se vem som har ansvar för vad, och vem som har beslutat om det. Samma sak i Sverige. Här suckas det över att rikspolitikerna talar skola, vård och omsorg medan makten över dessa verksamheter i huvudsak ligger hos kommunerna. Antingen får frågorna delegeras fullt ut, eller får de återföras till det statliga hägnet. Centerstriden om ordet federalism säger mest om centern. När feminismen blev på modet tog c ställning för en särskild sorts ”centerfeminism”. Den kännetecknades av att ingen visste hur den skilde sig från andra former av feminism. Kvinnokampen blev i denna form något av ett adelsmärke för njapartiet centern. Nu fattas bara att partistyrelsens senkomna insikt om federalismens fördelar förvanskas till en särskild sorts ”centerfederalism”. Mer tydlighet än så vore helt klart önskvärt.