Serbien går västerut

Få personifierar övergreppen på Balkan som den Bosnien-serbiske expresidenten Radovan Karadzic. Under hans ledarskap begicks några av de mest brutala krigsbrott som Europa sett i modern tid. Hans gripande är en seger för den serbiska demokratirörelsen.

"Det här borde ha skett för tio år sedan", säger utrikesminister Carl Bildt i en kommentar till Ekot. Bildt har onekligen en poäng. Det är ett hån mot offren att Karadzic undsluppit rättvisan så länge.

Enligt uppgifter till brittiska tidningar har han levt i Serbiens huvudstad Belgrad under täckmanteln som expert på alternativmedicin. Den före detta psykiatrikern, politikern och misstänkte krigsförbrytaren har, bisarrt nog, tjänat sitt levebröd som hälsoguru.

För serbiska extremnationalister är Karadzic en hjälte. I deras ögon tog han striden mot muslimerna, eller "turkarna" som man föraktfullt kallar sina forna jugoslaviska landsmän. För resten av Europa är Karadzic en blodtörstig förbrytare.

Den rättsprocess som nu väntar är välkommen av flera anledningar. Dels innebär gripandet en senkommen upprättelse för offren, dels rör det sig om ett tecken på att utvecklingen i Serbien går åt rätt håll.

För inte så länge sedan stod det och vägde. Karadzic politiska allierade såg ut att vara nära att återigen tillskansa makten i landet. I dag är det istället västorienterade demokrater som sätter dagordningen.

Det kan kanske vara lämpligt för EU-skeptiska svenskar att fundera på om det ens hade varit ett tänkbart scenario utan unionen. Det hägrande EU-medlemskapet, möjligheten att bli en del av det "normala" Europa och bryta isoleringen, driver på demokratiseringen.

Här kan man verkligen tala om EU som ett fredsprojekt.

Den krassa sanningen är tyvärr att demokrati och humanistiska värderingar inte är av naturen givna. För att inte etniska motsättningar återigen ska blossa upp på Balkan krävs ett omfattande reformarbete. Det måste hända saker, stora saker.

Det hoppfulla i sammanhanget är att det finns gott om exempel på hur befolkningar övergett totalitära ideologier och istället omfamnat liberala tankar.

Vem hade på 1940-talet trott att Tyskland återigen skulle vara en demokratisk kulturnation? Eller på 1980-talet att Östeuropa skulle kasta av sig det kommunistiska oket?

Karadzic var ena halvan i det ökända radarparet som styrde den Bosnien-serbiska utbrytarstaten. Den evige parhästen, general Ratko Mladic, är fortfarande på fri fot. Det kan inte nog understrykas hur viktigt det är att också han ställs inför rätta.

För att Balkan ska kunna vända blad krävs att domstolen i Haag utkräver ansvar för förgripelserna. Undanflykterna och lögnerna måste avslöjas.

Det går inte att blunda för att många fortfarande sympatiserar med Karadzic och Mladic. Missnöjet gror bland serber som upplever sig utsatta för en smutskastningskampanj. Den stora utmaningen blir att vända opinionen.

Ska Serbien ta plats i gemenskapen av fria stater kan inte krigsförbrytare hyllas som hjältar.