Större morötter åt folket

En del av myglet rapporterade Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU, om på torsdagen: var fjärde arbetssökande struntar i att söka de jobb som Arbetsförmedlingen anvisar åt dem, samtidigt som de hävdar att de har gjort det. Detta kan tyckas vara en liten sak. I grunden säger det dock mycket om den inställning som råder i samhället i stort - legitimerad av tv-licensskolkande och skattesmitning även bland representanter för den maktutövande politiska klassen.

Något kan man i skenet av detta förvånas över att ansvariga, som Arbetsförmedlingens generaldirektör Bo Bylund, i Ekot i går sade sig vara förvånad över att så många fuskar.

Förekomsten av felaktiga utbetalningar ur trygghetssystemen är allmänt debatterat åtminstone sedan dåvarande kd-ledaren Alf Svensson tog bladet från munnen i valrörelsen 2002. Att tro att arbetslöshetsförsäkringen skulle vara unik är väl naivt.

Socialförsäkringarna kostar samhället cirka 520 miljarder kronor om året. Enligt Delegationen mot felaktiga utbetalningar, som avslutar sitt arbete till sommaren, betalas varje dag 55 miljoner kronor ut på felaktiga grunder. Det motsvarar 20 miljarder kronor om året.

När Skatteverket i höstas presenterade sin "skattefelskarta" slogs det fast att 133 miljarder rara skattekronor saknades.

Den största delen av alla dessa skattemedel in spe antas ha försvunnit på grund av omfattande svartarbete. Att det finns arbetslösa som inte ens vill ansöka om anvisade jobb följer på detta som helt naturligt. De har antagligen varken tid eller råd att följa sin arbetslöshetshandläggares anvisningar. En stor del av det medvetna fusket består nämligen i att de som arbetar svart samtidigt får någon form av allmän ersättning.

En orsak till den utbredda viljan att snylta på andra ligger troligtvis i det faktum att svenskarna saknar rådighet över 64 procent av sin inkomst. Så stor andel tas nämligen ut i skatter och avgifter, avsedda att omfördelas. I stället för att skapa utrymme åt var och en att efter eget huvud spendera sina pengar är det ju norm i Sverige att det allmänna vet bäst.

Arbete ska löna sig. I denna del är alliansregeringen på rätt väg med jobbskatteavdraget, även om det är långt kvar innan Sverige blir ett land som andra. Att utöka kontrollen av medborgarna är sällan särskilt tilltalande ur integritetssynpunkt, även om ett väl fungerande kontrollsystem ofta är nödvändigt. Men i stället för att bara ta till fler och kraftigare piskor bör regeringen också dela ut större morötter, om än inte bokstavligt:

Det ska löna sig att göra rätt för sig. Och det ska vara lätt att göra rätt.