Suddiga socialdemokrater

Regeringen sitter still i båten och hoppas att statsminister Göran Perssons personliga popularitet och en allmänt hållen politisk linje som lovar något åt alla ska säkra en valseger i höst. De allvarliga samhällsproblem, bland annat otillfredsställande kvalitet i utbildningssystemet och en explosion i sjukskrivningarna, som på längre sikt hotar den långsiktiga välfärden har konsekvent sopats under mattan. Journalisten Maria Crofts visade nyligen i en uppmärksammad artikel i Dagens Nyheter (7/6) hur regeringen begravt ett dussin viktiga frågor i utredningar som inte blir klara förrän efter valet. Det handlar om fastighets-, förmögenhets- samt arvs- och gåvoskatten men också om EMU-utredningen, säkerhetspolitiken 1968-89 och försäljningen av akutsjukhus. När regeringen väl ger konkreta besked handlar det inte sällan om att presentera en socialdemokratisk kopia av ursprungligen borgerliga förslag. Bilden av en trött och visionslös socialdemokratisk regering som driver för opinionsvinden och endast motiveras av strävan efter makt för maktens egen skull blir allt tydligare. På onsdagen kom ännu en omsvängning från socialdemokraternas sida. Regeringen anpassar sig nu till de borgerligas förslag till att motverka de skenande kostnaderna för sjukskrivningarna, genom att pengar tas från sjukpenningkontot och satsas på rehabilitering och utbildning för att få långtidssjuka tillbaka i arbete. Regeringen har tidigare under mandatperioden "stulit" ett flertal borgerliga idéer och förslag och gjort dem till sina egna. Sänkningarna av fastighetsskatten, regeringens löfte om en nationell vårdgaranti, sänkningarna av inkomstskatten och den nyligen utlovade satsningen på fler poliser är klassisk borgerlig politik. Regeringens västvänliga utrikespolitik med ett successivt närmande till Natoländerna och uppslutning kring USA efter terrordåden 11 september, som slagit så väl ut opinionsmässigt, är en efterapning av den utrikespolitiska linje som moderaterna och folkpartiet drivit i flera decennier. Det finns ingen anledning att kritisera regeringen för att den kopierar borgerliga förslag. Borgerlig politik är bra för Sverige – oavsett om den genomförs av en socialdemokratisk eller borgerlig regering. Problemet ligger i den förvirrade och oklara valsituation som många väljare ställs inför när socialdemokraterna svajar fram och tillbaka samt mörkar i viktiga framtidsfrågor. Det underliggande strukturella budgetunderskottet, som döljs av tillfälliga engångsintäkter, samt den djupa krisen för skolan, rättsväsendet och andra offentliga verksamheter talar för att regeringen efter valet ger sig in på en borgerlig kurs innehållande finanspolitiska åtstramningar, avregleringar och nytänkande. Den socialdemokratiska retoriken, samarbetet med vänsterpartiet och miljöpartiet samt det faktum att LO genom sitt årliga finansiella stöd till socialdemokraterna i praktiken äger partiet pekar tvärtemot i riktning mot att socialdemokraterna lägger sig till vänster om mitten. Statsministerns hittills lyckade försök att distansera sig från den dagspolitiska situationen genom att spela landsfader samt ministrarnas förvirrade utspel i olika riktningar – näringsminister Björn Rosengren utmärker sig särskilt – medverkar inte till att göra socialdemokratins politiska kurs klarare. Den smarte väljaren löser förstås dilemmat med det otydliga partiet som ger motstridiga och medvetet vaga signaler genom att lägga sin röst på något annat parti. Om socialdemokraterna vägrar ge klara besked – ska du vägra att ge dem din röst.