USA – ett enpartisystem?

Som vanligt har svensk media lyckats med att framställa USA som ett enpartisystem. Följer man rapporteringen från det amerikanska primärvalet är det lätt att tro att det bara är demokraterna som ställer upp i presidentvalet. Det är Hillary och Barack sida upp och sida ner, McCain och Huckabee får nöja sig med några överslätande kommentarer. Att en republikansk kandidat vunnit sju av de tio senaste presidentvalen och att det är dött lopp i opinionsmätningarna mellan såväl McCain-Obama som McCain-Clinton spelar ingen roll. I svenska media är det enda intressanta vem som ska vinna den demokratiska nomineringen, sedan är det en promenadseger som väntar mot vilket offerlamm nu republikanerna väljer att skicka fram.

Tillåt mig tvivla. Frågar man amerikanerna – och det har många opinionsinstitut gjort – ligger alltså McCain väl i nivå med såväl Obama som Clinton. Dessutom har demokraternas stora möjlighet ansetts vara att locka de oberoende väljare som varken ser sig som demokrater eller republikaner. Men här får demokraterna problem eftersom republikanerna är på god väg att nominera den politiker som mer än någon annan symboliserar partiöverskridande överenskommelser. John McCain är senatorn som ofta har synts skaka hand med ledande demokrater efter viktiga överenskommelser. Att vinna den oberoende mitten när medtävlaren heter McCain lär därför inte bli lätt, vare sig demokraterna nominerar Obama eller Clinton.

Men även McCain har naturligtvis hinder på vägen mot Vita huset. Åldern är ett. Den 71-årige McCain må utstråla en vitalitet som förunnas få av hans jämngamla kamrater, han blir likväl historiens äldste nyvalde president om han skulle vinna. Nu lider inte den amerikanska opinionen av samma äldrefobi som den svenska. Ändå gäller det för McCain att utstråla så mycket kraft han bara kan, inte minst om han skulle ställas mot ungdomen Obama.

Ett betydligt större problem för McCain är hans rykte om att inte vara trovärdigt konservativ. För att mobilisera republikanernas kärntrupper krävs ett engagemang i konservativa kärnfrågor. McCain uppfattas visserligen som stabilt konservativ i frågor som abort och samkönade äktenskap, men hans ekonomiska överenskommelser med demokrater och hans nej till Bushs skattesänkningar sår tvivel hos de konservativa. Räcker då dessa tvivel för att McCains chanser ska grusas? Inte säkert, men ett sätt för McCain att minimera riskerna är ett strategiskt val av vicepresidentkandidat. Därför tror jag att John McCain svärs in som USA:s 44:e president i januari nästa år, med många konservativas drömkandidat Micke Huckabee vid sin sida.

Douglas Brommesson är fil dr och forskare i statsvetenskap.