Utveckla hjärnkraften
Akademikernas erkända arbetslöshetskassa (AEA) betalar ut ersättning till rekordmånga i augusti, 19000 personer, vilket innebär att akademikerarbetslösheten är större än någonsin tidigare. Inte ens under det tidiga 1990-talets krisår fick lika många personer a-kasseutbetalningar från AEA som nu. Och Sacos ordförande Anna Ekström varnar för risken att nya rekord slås inom kort.
Detta står i stor kontrast till de muntra tongångarna från finansminister Bosse Ringholm (s) på onsdagen, då svensk ekonomi utmålades i ljusa färger, tillväxttakten skrevs upp till hela 3,5 procent och en mängd nya reformer och skattesänkningar utlovades.
Detta till synes paradoxala förhållande – hög akademikerarbetslöshet och goda tider – hänger delvis samman med att det till stor del är traditionell svensk exportindustri som dundrar på medan hemmamarknaden fortfarande är relativt dämpad.
Socialdemokraterna har misslyckats med arbetslösheten. De officiella målen på högst 4 procents öppen arbetslöshet och minst 80 procent av den arbetsföra befolkningen i arbete lär inte nås på många år.
Arbetslöshet är alltid slöseri, både för de individer som drabbas och för samhällsekonomin, Men hög akademikerarbetslöshet är särskilt allvarlig, då den indikerar att det råder allvarliga strukturproblem på arbetsmarknaden och i ekonomin som helhet.
En mogen ekonomi som Sverige kan bara behålla och vidareutveckla sitt välstånd om kunskapsinnehållet i vår produktion ständigt ökar. Vi kan inte konkurrera om traditionell tillverkning med låglöneländer, utan att samtidigt sätta hela vårt samhällssystem med en hög levnadsstandard och välfärd på spel. Den enda vägen framåt är förädling av vårt näringsliv – ständigt mer av innovationer och ett ökat inslag av snillefaktorn.
Ur den synvinkeln är det extra tragiskt att AEA:s statistik visar att det är arkitekter, ekonomer och civilingenjörer som är mest utsatta. Just sådana yrkeskategorier som kan bidra till att lyfta Sverige till en högre utvecklingsnivå. Minns hur viktiga personer med teknisk kompetens var för telekom- och it-branscherna för några år sedan – sektorer som drog upp den svenska tillväxttakten kring millennieskiftet.
Saco ropar på insatser från arbetsförmedlingarna för att möta akademikerarbetslösheten, och vill bland annat återuppliva 1990-talets akademikerpraktik. Det kan möjligtvis vara en kortsiktigt gynnsam lösning för vissa individer. Men strukturproblem måste lösas genom strukturella åtgärder.
Genom skatteförändringar, utökad satsning på spjutspetsforskning och strategiska satsningar på samarbete mellan högskolor, företag och statliga institutioner kan ett drivhusklimat för entreprenörer skapas. Slopad förmögenhetsskatt och värnskatt är nyckelförändringar i en sådan process.
Förutom de gynnsamma effekter fler nya högteknologiska och andra kunskapsintensiva företag skulle få på arbetslöshetsstatistiken – för såväl akademiker som andra – skulle det också ge Sverige en rejäl skjuts in i en ljusnande framtid. Vi kan i längden inte leva enbart på de exportindustrier som skapades på 1900-talet.
Dagens utveckling med ökad akademikerarbetslöshet riskerar att göra motsatsen, den kan skapa en förlorad generation akademiker och i värsta fall avskräcka ungdomar från att påbörja långa högskoleutbildningar.
Utvecklingen måste brytas. Den hjärnkraft Sverige ska leva på i framtiden måste utvecklas och stimuleras, inte avvecklas.
