Väl förankrad i intet?
ººMed två tydliga politiska block är den svenska politiken roligare än på länge. Varje tes får sin omedelbara antites. Möjlighet finns för en fruktbar syntes. Så skulle det i varje fall kunna vara.
När de fyra allianspartierna på tisdagen berättade om hur vägen till framtidens politik ser ut var det dock som om all luft gick ur den förhoppningsfulle.
Inte därför att partisekreterarna har för avsikt att fråga gräsrötterna om vägen framåt.
Inte för att man har ett brett anslag.
Nej, det trista är att man är så populistisk.
De fyra vill ha en förutsättningslös diskussion som utgår från vilka problem som ska lösas, sedan hoppas man att väljarna ska välja den som de anser kan "ta ansvar". Det viktiga är att "undvika bunkermentalitet", underströk Erik Ullenhag (FP).
Visst är det välkommet med omprövning. Gamla sanningar måste utmanas. Gårdagens lösningar passar sällan dagens problem. Samtidigt är själva grundidén med partipolitik att partierna förhåller sig till samhällsproblemen utifrån en given idé. Inte att man rullar sig i aska och intar varje ståndpunkt som för tillfället tilltalar flest väljare.
Det handlar om trovärdighet och förutsägbarhet.
Politiken får inte reduceras till att enbart handla om vem som är bäst administratör. Idéerna måste återfå sin roll i debattens centrum.
