En resa i Lars Noréns bildvärld

– Ni har gjort en resa i Lars Noréns poesi och ni har låtit mig följa med, tack för det.

Skådespelaren Etienne Glaser avslutade gårdagens Poesidag på Wanås inför ett knappt hundratal åhörare – som efter paus blev något färre – med ett tack. Resan i Lars Noréns starka och bildrika poesi var över. Den resa som började 1968 bland sjukhussalar och madrasserade rum och slutade 25 år senare med fem kärleksdikter under samlingstiteln "Jag fruktar kärleken mer än döden".

Under den poetiska resans gång stod Duo Gelland (Martin och Cecilia Gelland) för musiken, och även den speglade ett starkt svenskt konstnärsöde. Här handlade det om tonsättaren Erik Förare (född 1955, från Piteå men bosatt i Stockholm) och hans intensiva duomusik för två violiner. För arrangemanget stod Wanås vänner i samarbete med Musik i Syd och "vännernas" Eva Ström var nöjd med dagen. Mycket folk, och en bra föreställning.

– Det är intressant att se på Noréns dramatik med dikterna som fond. På ett sätt känns poesin mer gripande.

Poesidag på Wanås har mer än tio år bakom sig och fram till i år har poeter själva varit på plats för att läsa sina texter. Gårdagens poetiska eftermiddag erbjöd i stället fördjupning i ett författarskap. Vilken väg som väljs nästa år återstår att se, sade Eva Ström, som nu skall fundera och jämföra. Noréns poesi kretsar ofta kring ensamhet och utsatthet, med mörka, ibland plågsamt mörka, bilder, men mitt i detta mörker kan plötsligt ljuset falla och inte sällan finns här en vass humor.

Och från de täta, laddade textsjoken från 60-talet vandrar Norén mot en allt klarare, mer koncentrerad och kortare diktning. Men perspektiven finns kvar. Sjukdom, ensamhet, kärlek, sökande. Sedan flera år är teaterscenen Lars Noréns hem.

Duo Gellands levande spel kommer i höst att samlas på en ny cd, där bland annat gårdagens hustonsättare – Erik Förare – finns representerad.

Sune Johannesson