Envisa prisade bönder

– Jo, här finns öppna marker med, även om det inte ser ut som nere på slätten, konstaterar Inge Görnebrand som tillsammans med hustrun Ingmarie driver lantbruk.

I helgen far de till Stockholm för att ta emot Svenska mjölks guldmedalj för att ha levererat mjölk prickfritt under 23 år. Att det skulle bli så har de ju efter hand som tiden gått, förstått och hoppats på.

– Det har ju varit en sporre.

– Det känns ju bra att ha kunnat upprätthålla kvaliteten, säger paret när Kristianstadsbladet träffar dem hemma på gården Görbo.

En mjölkgård som är en av de sista kvarvarande i den skånska skogsbygden.

– Här uppe är vi bara tre kvar. Det är en traditionell verksamhet, med mjölkning i bås. Varje år levereras cirka 320 ton mjölk till Skånemejerier. Mjölk som under årens lopp klarat kvalitetstesten utan anmärkningar.

Mjölkens kvalitet kontrolleras ur flera synpunkter, bakterier, sporer celltal, lukt, smak, termoresistenta bakterier liksom hygienen i kylanläggning och mjölkrum.

Det är stordriften som slagit ut de mindre mjölkgårdarna. Efter hand som det inte gått att få ekonomi i de små enheterna har de lagts ner.

På gården i Görbjörnarp finns det dock inga planer på att lägga av.

– Man får väl se vad tiden säger. Men som det ser ut nu så tänker vi hålla på.

Gården tog Inge Görnebrand över efter sin far 1981. Då fanns det även grisuppfödning.

– Runt 1995 slutade vi med suggor och inriktade oss på kor.

I dag finns ett 40-tal mjölkkor. Djurhållningen kombineras med skogsbruk och Görnebrands arrenderar till mark för att kunna hålla djuren med foder. Totalt omfattar lantbruket 100 hektar skog, 28 hektar åkermark och 33 hektar betesmark.

Det är bara han och hustrun Ingmarie som driver gården. Någon anställd finns inte.

– Det är bara vi och så hjälper våra söner till när de kan. Fast de har ju jobb och studerar, så det kan inte bli i veckorna.

Paret har delat upp sysslorna och ansvara för vars ett stall.

– Han går i mjölkstallet och jag håller till hos kvigorna och ungdjuren, säger Ingmarie. Att vara lantbrukare i skogsbygd är extra speciellt. Det kräver både envishet och ett stort intresse. Det handlar om 14-15 timmars jobb, dag ut och dag in. Paret verkar dock inte särskilt bekymrat över att semesterdagarna varit få.

– Det gör inte så mycket, man vänjer sig.

När djuren inte kräver deras uppmärksamhet är det skogen som gäller.

Stormarna har drabbat hårt, med vindfällen och så granbarkborrens angrepp. Det var 50- och 60 årig skog som föll.

– Jag har satt 5000 nya granplantor och i vår blir det 10 000 till.

Trots att det är tufft att leva som lantbrukare så ser paret fördelar i det.

– Man rår sig själv.

– Men man måste ha ett intresse, också se framåt, annars tror jag inte att det fungerar.

Att gården ska leva vidare är viktigt.

– Annars skulle ju allt växa igen här, och det vore ingen rolig syn. Även om här är mycket sten så är det fina naturmarker. Det är viktigt att det hålls öppet.

I framtiden hoppas paret att någon av sönerna vill ta över.

– Men det får tiden utvisa.

Marie-Louise Lindell

044-18 55 00

marie-louise. lindell

@kristianstadsbladet.se

Fakta:

- Tre mjölkbönder från Kristianstadsbladets upptagningsområde åker till Stockholm för att motta priset. Förutom Inge och Ingmarie även Britta och Ingeman Persson från Broby samt Kaj-Eve och Helén Johansson från Ballingslöv.

- SVT sänder medaljutdelningen i kanal två samt SVT 24 på måndag klockan 12.