Månsaminnen på Västergård

I Västergårds samlingssal är det full aktivitet. Ingvar Ekvall, Per Ragnarsson och Gösta Olsson, från Glim-åkra hembygdsförening samspråkar glatt kring bilderna som ska hängas och bli en stationär utställning, ett minimuseum över en Glimåkrabo som avsatt tryck i historien. Det är en väl utvald produktion av Erik – bildskäraren. Linoleum-trycken är hämtade från naturen och historien. Men det finns också kända Glimåkraprofiler i samlingen.

– Han var ingen göing, men fascinerades av bygden, såväl naturen som människorna, säger Per Ragnarson som valt ut en kollektion av hans många linoleumtryck som är representativ för hans konstnärskap.

Nu får Glimåkraborna en unik chans att lära känna en ny sida av den strikte skolläraren Erik Månsson som präglade bygdens uppväxande generation under 40 år. – Han har dragit många Glimåkrabor i öronen, dock inte mig, konstaterar Per Ragnarsson.

Han kunde på nära håll studera "Måns" ånger och tungsinne då han hade varit hård mot någon av sina elever. Dock fanns det något som kunde få honom på gott humör igen, nämligen schack.

– Han inledde 1919 en schackvänskap med min far, skomakaren, som varade i närmare 40 år, berättar Per Ragnarsson. Trots en del lusingar porträtterade Erik Månsson gärna sina skolbarn i tusch.

Även många numera Glimåkraprofiler fick finna sig i att bli avporträtterade.

Erik Månsson deltog också i samhällsutvecklingen och var medlem i Socialdemokratiska partiet.

Trots handikapp deltog han aktivt i vandringsföreningen. När Erik Månsson blev gammal flyttade han från Glimåkra till en syster i Vinslöv. Han skrev till Folklivsarkivet för att förhöra sig om de ville ta emot och bevara hans klichéer i linoleum och trä, men fick inget gensvar.

– Han blev bedrövad över detta, berättar Per Ragnarsson.

I stället bestämde han sig för att vidarebefordra sin kvarlåtenskap i åtta lådor till Glimåkra hembygdsförening. Men det skulle dröja till han fick ett erkännande för sitt konstnärskap.

Lådorna med hans alster hamnade hos Manfred Svensson i Romperöd. Hans syster Lydia Hultén fick lådorna med sig till Lysekil och det var där de så småningom uppdagades och kom tillbaks till Glim-åkra. Per Ragnarsson har gått igenom materialet, gjort en inventering och lagt in på dvd som nu finns hos hembygdsföreningen. I höstas visades några av alsterna på Vävstolsmuseet. Också Östra Göinge har fått några verk i sin vård.

.