Misstänkt djurplågeri faller mellan stolarna

Redan förra året tog länsstyrelsens djurskyddsenhet emot anmälan om att det fanns en kamphund som for psykiskt illa i en mindre by i Östra Göinge.

En anmälan gjordes och av den framkom att det finns en rädsla bland dem som måste passera fastigheten där hunden och dess ägare bor, eftersom hunden gör utfall mot dem som passerar.

Hundägaren ska också ha svårt att hålla reda på den även när den är kopplad, den lämnas också hemma själv långa dagar. Hunden har dessutom rymt flera gånger och sprungit lös.

Anmälaren vädjade till länsstyrelsens djurskyddsinspektörer att göra något innan det händer en olycka.

Ärendet har dock inte haft någon högre prioritet från djurskyddsenhetens sida, först elva månader efter anmälan, i juli, gjordes ett försök att få tag på hundägaren för att diskutera hundhållningen.

Svårhanterat fall

Länsstyrelsen skickade då ett brev till hundägaren där man bad denne att höra av sig. Det gjorde inte ägaren.

Under tiden har det hunnit komma in en anmälan till om att hunden hissats upp i ett träd, hängande i halsbandet och sedan svängts runt tills den skrek. Länsstyrelsen ombad anmälaren att vända sig till polisen i stället.

– Vi kan inte göra mycket i den här situationen, förklarar Markus Björklund som är chef för djurskydds-enheten på länsstyrelsen.

Han berättar att sådana här fall är svåra att hantera och att en djurskyddskontroll inte anses kunna tillföra särskilt mycket.

Tuffa beslut

– Vi frågar alltid om hunden är mager, har några synbara fysiska skador. Vårt uppdrag sker gentemot djurskyddslagen, i det här fallet är det uppenbart att det handlar om djurplågeri. Om ett djur utsätts för onödigt lidande eller någon skadar den med tydligt uppsåt, då är det en sak för polisen, påpekar Markus Björklund som inte alls tycker om situationen.

Han påpekar att det för hans del handlar om att ta tuffa beslut och satsa resurser på fall där det finns möjlighet att göra det bättre för djuren.

Måna om djuren

– Ska man komma åt sådant här måste det finnas vittnen eller andra bevis och då är det en polissak.Våra inspektörer är mycket måna om djuren, men vi har begränsade resurser och då måste vi satsa krutet på fall som går att lösa, förklarar han.

Enda chansen att få stopp på en djurplågare är att det finns bevis i form av bilder eller om någon ställer upp och vittnar.

– Inte heller polisen har obegränsade resurser att ligga och spana på sådant, det händer att ärenden som vi skickat över till polisen kommer tillbaka till oss.

Markus Björklund säger att det kan vara svårt att få någon att våga ställa upp och vittna eller ta bild då det ibland också är så att hundägaren kan vara aggressiv.