Släkten från Amerika kom på besök - efter 116 år
Biskopen och poeten Esaias Tegner förklarade massemigrationen till Amerika med tre ord: fred, vaccination och potatis. Sverige hade inte varit i krig sedan 1800-talets början, barn vaccinerades mot smittkoppor och potatisen blev ett välkommet komplement till de fattigas bröd. Tillsammans gjorde de tre faktorerna att Sveriges befolkning fördubblades mellan 1750 och 1850. Det var också myntets baksida. Landet kunde inte längre försörja befolkningen och mellan 1868 och 1914 emigrerade över en miljon svenskar till Amerika. Anders Nilsson från Hjärsås var en av dem. 1885 mönstrade han på en båt med stäven riktad mot nuvarande USA medan hans bror, byggmästaren, Sven Nilsson blev vid sin läst. Nu träffades deras barnbarn Tore Nilsson från Hjärsås och Kennet Earl, med det amerikaniserade efternamnet, Nelson från Arizona för första gången. Utanför kyrkan i Hjärsås denna soliga eftermiddag fanns även Tore Nilssons mamma Sonja Holmberg och de bättre hälfterna Britt Nilsson och Nina Nelson. Kyrkoherden och dagen till ära tolken Alve Svensson skötte guidningen av det lilla följet. Kyrkan, orgeln, mässkrudarna och takmålningarna inspekterades noggrant varpå kosan vändes mot själva kyrkogården där flera av Nilssons och Nelsons gemensamma släktingar har sin sista vila. Nästa anhalt på vägen mot lunch och kaffe hemma hos Nilssons var Gydagården, ett stenkast från kyrkan, där bröderna Sven och Anders Nilsson växte upp. – Alve och Gertrud Jönsson på pastorsexpeditionen har varit helt fantastiska. Det är tack vare dem och emigrationskontoret i Växjö som vi kan träffas här i dag, säger Britt Nilsson medan amerikanarna knäpper av ännu en filmrulle mot den röda gården. Hon berättar att båda grenarna av familjen Nilsson alltid har varit medvetna om att det har funnits släkt på andra sidan havet. Men det var först för ett år sedan som Nelsons gjorde slag i saken och inledde arbetet med att spåra upp sitt svenska ursprung. – När vi gick i pension tyckte vi att det var dags att ta kontakt, tidigare har vi helt enkelt inte haft tid, och numera kan man använda Internet i detektivarbetet, säger Nina Nelson. Någon nervositet inför mötet mellan Nilssons och Nelsons skulle i alla fall inte ens Sherlock Holmes, med eller utan Internet, ha kunnat detektera. – Vi trodde nog att de skulle vara vänliga, säger Nina Nelson och skrattar. Och mycket skrattande blev det, dels på grund av språkförbistringar, dels på grund av att det snart stod klart att blod verkligen är tjockare än vatten, oavsett om det ligger ett helt hav av sådant emellan. Ett hav som förhoppningsvis ska korsas mer frekvent framöver. – Kenneth och Nina har barn som bor på Hawaii och konstigt nog så har vi alltid sagt att är det någonstans vi ska resa så är det dit, säger Britt Nilsson. Tore Nilsson håller med sin fru. – Det är klart att vi ska besöka dem, det enda problemet är att man inte kan språket, vi fick ju inte lära oss det i skolan. – Jag kunde i alla fall hälsa dem välkomna och det var tur. Det är fantastiskt roligt att äntligen få kontakt, säger Britt Nilsson. En kontakt som ska vårdas. Så snart hon får möjlighet ska ett paket med vacuumförpackad lutfisk skickas till Arizona, en delikatess som Kenneth Earl Nelson länge har suktat efter och som inte finns i Arizona men dessbättre i Hjärsås. – Visst är det lustigt? Nu får vi se om det dyker upp fler släktingar framöver, säger Tore Nilsson och drar på smilbanden.magnus.grunnon @kristianstadsbladet.se
