Tokiga och gran(n)a arrangemang i Östra Göinge

Stort skratt och huvudskakningar.

Kerstin Helge Dahné stannar till med sin man Hans vid korsningen i Glimåkra där runda cementrör med gula blommor finns på ena sidan, ut i gatan gula stora prickar.

– Toppen, säger hon och skrattar högt och hjärtligt.

– Är det du som står för den upp och ned vända granen också?

Christer Wigren skrattar och nickar till svar.

Tekniske chefen vill vända upp och ner på Östra Göinge kommun. Under stort hemlighetsmakeri har endast ett fåtal av personalen på tekniska kontoret varit införstådda med vad som varit på gång.

”Skönheten och spänningen finner du i Östra Göinge kommun” står det på ett informationsblad med alla sevärdheterna.

Skönheten kommer det säkert att vara delade meningar om, spännande är det i alla fall. Elva olika arrangemang plus 500 krukor har placerats ut runt om i byarna i kommunen.

Redan tidigt i våras efterlystes frivilliga till att stå för vattningen runt om i byarna.

Gensvaret har varit stort. I Östanå ska ungdomar hjälpa till, i Sibbhult hjälper byalaget till.

Den här gången hymlar Wigren inte med kostnaden. Omkring 200000 kronor per år i fem år.

– Cementkrukorna håller i några år, konstaterar han.

Pengarna tas ur den egna budgeten. År det något som får stryka på foten?

– Det handlar om att bli effektivare. Om vi är 80, 90 man på kontoret och blir lite effektivare och får folk intresserade, då behöver inget annat bli lidande, hävdar Christer Wigren som överraskats över alla hejarop och dunk i ryggen som han fått.

Ovant för en kommunal tjänsteman.

I en lokal vid det gamla pappersbruket i Broby har några tjejer förberett allt. När Kristianstadsbladet hälsar på är de i färd med att måla och knyta ståltråd kring alla världsdelarna till en jordglob, tre meter i diameter.

Globen kläs med grenar av pil. Alla världsdelar klipps ut och ska nitas fast.

– Med najtråd, väldigt negativ tråd, säger Maria Persson.

Både hon och Hanna Bengtsson visar upp sina repade armar. De vassa ståltrådsändarna har satt sina spår.

I en lila kruka står polkagrisfärgade pelargonior, i en annan sommardahlior, andra hyser petunior.

Men andra mer originella varianter finns. Lavendel, timjan och daggkåpa.

– Allt ska väcka ögat, framhåller Maria Persson.

Tjejerna har arbetat febrilt med att få allt klart. Med jobb över helgen. Nere i gatuförrådet har Agne Nordgren svetsat på en spindel i storformat. Fyra meter hög och lika bred. En flodhäst med unge är också på gång.

Allt arbete har han gjort utan några ritningar utan bilder ur faktaböcker har använts.

I början av veckan har spindel, gran och krukor börjat placeras ut. Flodhästen är något försenad men ska vara på plats i dag, torsdag.

I stort sett är det Wigren som stått för ideerna, Bo Ingvarsson för de tekniska lösningarna och tjejerna för förverkligandet.

Fast granen, som ser ut som en toalettborste enligt Wigren, är Ingvarsson pappa till.

– Han berättade att han varit uppe i Småland och kört och trott sig se en gran som stod upp och ner. Bra idé tyckte jag, tillstår Christer Wigren.

Men det är nog granen som också blir mest ifrågasatt, tror han.

ingalill.bengtsson

@kristianstadsbladet.se