Tonåringar dåligt omhändertagna
Kent Ahlqvist, psykolog på elevhälsan i norra området, har några års erfarenhet av skolorna i Östra Göinge. – Generellt sett är alla skolor dåliga på att se helheten, framförallt ju högre upp eleverna kommer. På låg- och mellanstadiet är det bättre, där tänker skolan på elevernas psykiska välmående och den sociala situationen. På högstadiet är skolan enbart inriktad på undervisningen, säger han. – Det finns undantag, det finns lärare – och det är bra – som hör av sig och ber om råd om hur de ska göra med en elev som de har svårt att möta. Kent Ahlqvist tror att hade det funnits fler förskollärare högre upp i skolan hade bekymret varit mindre. – De jobbar med utgångspunkt från helheten i sin pedagogik. Sanna är en elev som i några års tid haft bekymmer på Göingeskolan, något som märkts på hennes betyg som dalat ordentligt. Från att tidigare ha haft sex VG i julas hade hon vid vårterminens slut bara ett kvar. Trots försök från föräldrar och stöd från såväl BUP och elevhälsan har det varit svårt att få till stånd konstruktiva möten. – Ärendet har inte handlagts på ett snyggt sätt från skolans sida, säger Kent Ahlqvist. – Mamman har kommit med flera bra förslag, tycker han. Men skolan har haft svårt att möta och bemöta såväl föräldrar som elev. Efter två års försök beslutade föräldrarna att anmäla ärendet till Skolverket. Där har handläggande tjänsteman semester för närvarande. Skolchefen Bertil Ängqvist håller med om att det inte är rätt att lärare skriver ner allt negativt om en elev, dessutom att det inte var rätt prioritering att sätta skolans ombyggnad före eleven. – Det kan man inte vara nöjd med. Men jag har haft kontakter med Skolverket. Vi kom överens om att höras av i augusti. Jag ska prata med skolledningen ordentligt först, med den anmälan som är gjord till Skolverket som utgångspunkt, säger han. Bertil Ängqvist säger att det finns skillnad i bemötandet av eleverna. – Traditionellt sett har man andra sätt att bemöta eleverna på högstadiet, jag tror att det krävs att man hittar nya former för att se helheten. Av tradition har det varit inriktat på utbildning, på betyg och kunskap, något som har betydelse när betygssättning kommer in, säger han. Vad gör ni rent konkret?– Till exempel ser sambandet mellan årskurs ett till 16 år, hur man ska kunna få en röd tråd som följer eleven. Jag tror kontakterna har blivit bättre mellan det gamla högstadiet och årskurs sex. Man diskuterar mycket hur man ska kunna möta eleverna i övergångarna. Det sägs att föräldrarna ska vara en resurs. Hur förbättra relationen mellan föräldrar och skolan?– Vi lyfter frågan om föräldrainflytande. Jag tror mycket på att aktiva föräldrar hjälper skolan. Men det krävs att skolan är öppen för det. Rent generellt önskar jag en mycket större öppenhet. För mig som ser elever ur ett helhetsperspektiv så måste man möta individen, det vill säga man kan inte stoppa in eleverna i en organisation eller klass utan vidare, utan hitta mer individuella lösningar. I det sammanhanget är det viktigt att personal, ledning och föräldrar är samspelta, att man är lyhörd. Det har varit brist på lyhördhet i Sannas fall. Sannas mamma säger att bemötandet från skolan har varit det mest besvärliga. – Det min dotter mått sämst av att hon fått stå till svars för det jag har sagt, och vi har inte blivit väl bemötta, snarare att folk har slutat hälsa. Elevhälsans uppdrag är bland annat att förändra attityderna, inte minst bland lärarna. – Vi ska ju jobba förebyggande, vi är ju inte med i undervisningen utan får ge råd och stöd till lärarna, säger Kent Ahlqvist och tillägger att elevhälsan haft en del träffar med lärarna och kommer att ha fler. FOTNOT: Sanna är ett fingerat namn ingalill.bengtsson @kristianstadsbladet.se
