Annons

Tuff och intensiv resa i historiens spår

ÖSTRA GÖINGE. Det är med blandade känslor som eleverna i klass 9B och D stiger av bussen vid Göingeskolan, efter sin studieresa i Polen där de besökt Stutthof, ett av Hitlers koncentrationsläger. En resa som de alla länge kommer att minnas. Bland annat hittade en av eleverna sitt namn inristat på en stolpe i en av barackerna.
Östra Göinge • Publicerad 8 mars 2001
I går återvände de av Göingeskolans nior som blev de första från kommunen som gjorde studieresan till Stutthof. Bild: WILLY ALM
I går återvände de av Göingeskolans nior som blev de första från kommunen som gjorde studieresan till Stutthof. Bild: WILLY ALMFoto: 

Det var med spänning och förväntan som 36 elever och åtta vuxna, där ibland kristianstadsbladets reporter, i måndagskväll satte sig i bussen för att åka till Polen. Färden gick via Karlskrona med färja till Gdynia.

För många var det också den första resan utomlands och kanske därför också lite extra nervöst.

Annons

–Tänk om båten sjunker, sade någon.

–Det känns faktiskt lite nervöst erkände, en annan. Enda tvärstoppet inträffade efter att bussen kört av färjan i Gdynia. Nästan två timmars väntan (på grund av datastrul) innan tullen släppte igenom Stutthof-besökarna.

Under resten av tisdagen väntade ett tufft program för eleverna. Först besöktes Westerplatte. Platsen för andra världskrigets början, som hölls av 180 polska soldater i sju dagar.

Hur soldaternas lyckades hålla ställningarna berättade en specialanlitad polsk guide, Pavlo, som studerat svenska i fem år.

Han tog också med eleverna och de vuxna på en historisk resa genom de gamla hansastäderna Gdynia och Gdansk. En annorlunda geografilektion om Polen fixade han också under bussfärden. Efter att ha följt den smalspåriga järnvägen ett långt tag, och funderat över dem som en gång åkte där, var bussen framme vid Stutthof.

–Satt SS-soldaterna här och tittade på film, undrade en av flickorna när klasserna kommit in och satt sig i en lokal för att först titta på en film om koncentrationslägerfångar, främst från Auschwitz.

Den isande kylan och den sötsura doften är annars det första som slår emot oss när vi tillsammans med Pavlo passerat Dödens port och går in i en av de baracker där koncentrationslägerfångarna bodde.

–Fångarna fick veta att när de passerat porten var enda vägen ut genom skorstenen på krematoriet. När de kommit innanför porten upphörde de att vara människa och blev ett nummer.

–Stutthof var från början ett arbetsläger för politiska fångar. Och det var först under de två sista åren som det kom att bli ett egenligt utrotningsläger, berättar Pavlo. De flesta i Stutthof dog av undernäring eller epidemier. Fångar som inte orkade jobba sköts.

Barackerna och byggnaderna som finns kvar i Stutthof har nu gjorts om till ett museum.

Annons

I ett utrymme får Göingeskolans elever se det berg av skosulor som samlats in från de skor som de tillfångtagna hade med sig när de kom till lägret.

–Det kan ge en bild av hur många som kom hit, säger Pavlo.

Från början fick fångarna ha de kläder de kom i. Efter hand byttes de ut mot fångdräkter och träskor.

Det var svårt för fångarna att hålla värmen i dessa undermåliga kläder.

Något som också vi besökare snabbt blir varse. För kylan i baracken går genom märg och ben.

–Här var alltid kallt eftersom barackens trägolv är byggt direkt på myrmark, berättar Pavlo.

I lägret fanns inte många barn. De kunde ju inte arbeta.

Judiska barn som kom till lägret eller föddes där skildes från sina föräldrar och skickades till Auschwitz, för att gasas ihjäl.

I baracken visas också en sjukstuga där sjuka fångar nödtorftigt togs om. Oftast kunde inte mycket göras för att rädda dem som hamnade där. Längst ner på området har krematoriet rekonstruerats.

Vid och på de tre stora ugnarna har besökare lagt rosor, röda och gula, för att hedra de som en gång brändes där.

Annons

Strax intill finns en annan byggnad. En gaskammare där låstes 50-talet fångar in åt gången. Genom ett hål i taket skickades gasen in.

–Det kunde ta upp till trekvart innan alla hade dött, berättar Pavlo.

Vid koncentrationslägret i Stutthof har ett monument rests. Det ska minna om det hemska som skedde. I en del av betongplatån finns ett utrymme där aska efter de som brändes sist förvaras. genom en glasvägg kan aska och andra mänskliga rester som benknotor, käkar och delar av kranier beskådas. Studiebesöket i Polen väckte flera funderingar hos ungdomarna. Att det var en bra resa ur många aspekter verkar såväl vuxna som ungdomar vara överens om.

–Det var ett intressant besök, men kanske inte som man trodde, säger Helena Brandsten och Paulina Stiegsson.

–Filmen var hemskast, tycker Helena som också reagerade på de namn som ristats in i stolparna i baracken.

–Där stod Helena.

Paulina tycker att den stora högen av skosulor var makaber.

Men det var också annat under besökte som fastnade i flickorna minne.

–Husen ser ju bara halvfärdiga ut. Att de skulle bo så dåligt visste jag inte, påpekar Helena och menar att när man har sett det är man tacksam över sitt eget boende i Sverige. Det har varit både gripande och intressant, men också det som varit trevligt, summerar några av killarna.

–Lukten var obehaglig, tycker Samuel Vilör.

Annons

–Skelettdelarna i asken, har etsat sig fast i minnet hos Ted Svensson.

Göingeskolans elever tycker att resan berikat dem på många sätt.

Att få åka båt och umgås under med lediga former upp-skattades också. Liksom buss-chaufförens säkra lotsande genom hela resan.

–Det enda som var lite tråkigt var hytterna, trånga och lite dålig luft, kommenterar Ted. Under onsdagseftermiddagen återvände elever och lärare till Broby.

–Jag är övertygad om att de som gör den här resan aldrig glömmer den. Och att den som sett Stutthof tar avstånd från nazismen, sade Marianne Henricson som också liksom lärarna kunde glädjas åt elevernas goda uppförande under hela resan.

Eleverna fick fritt resten av onsdagen för att vila ut.

Under de närmaste veckorna ska resterande nior i Östra Göinge göra samma resa. Det innebär ytterligare fyra resor.

Kommunfullmäktige i Östra Göinge har satt av 250000 kronor till studieresorna.

marie-louise.lindell

@kristianstadsbladet.se

Av Marie-Louise Lindell 044-47000
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons