Ett land med fascinerande landskap
Det är brunt, café au lait, lila, rött. Ett surrealistiskt månlandskap som hämtat ur en science fiction-film. Det är ofattbart torrt. Här finns platser där det aldrig regnar.
Luften är svår att andas här uppe vid Salar de Atacama. På 2500 meters höjd böjer man sig sakta ner för att plocka de knytnävsstora saltkristallklumparna från marken, annars rusar hjärtat och hjärnan tappar fokus.
Ett dygn effektiva busstimmar söderut finner vi en plats som aldrig sover. Santiago de Chiles brusande storstadstrafik gör staden till en av världens mest luftförorenade.
Men när santiagoborna tar "vacaciones", i januari och februari, lättar smoggen. I stället möter amerikanskt och europeiskt; vackra katedraler, vräkiga skrapor, storslagna avenyer och cafébemängda smågator.
– Amigos, compren algo para honrar los muertos!
En rapp försäljarröst utanför väldiga Cementerio General försöker slå mynt av landets blodiga förflutna.
Ännu placerar människor blodröda nejlikor på det vita monumentet som är rest över vänsterpresidenten Salvador Allende, som begick självmord vid militärkuppen för 30 år sedan. Mer oansenlig ligger den radikale vispoeten Victor Jaras grav, utslängd vid kyrkogårdens norra vägg där mittendagarna av september 1973 går igen som dödens datum. Nobelpristagaren Pablo Neruda, poeten och saksamlaren som hatades av Pinochetregimen, efterlämnade tre fullproppade hus.
Det mest sagolika ligger i Isla Negra sydväst om Santiago och är ett av Chiles mest populära turistmål. På väggen i biljetthallen flinar till och med Göran Persson stolt från ett besöksfotografi.
I hamnstaden Valparaiso finns ett annat Neruda-hus men även roliga loppmarknader och bohemiska småbutiker.
Delar av staden har utnämnts till historiskt världsarv av FN-organet Unesco.
På krön efter krön tittar pastellfärgade hus fram och vägen dit går tvunget längs böjda smågator och rangliga hissar från sekelskiftet.
Som en bångstyrig siamestvilling har Viña del Mar växt ihop med Valparaiso vid Stilla havets strand. Det är rutnätsplanerade stadsdelar, sandstrand, skyhöga hotell och kontor.
– Folk från Europa gillar inte Viña, säger Janak, medförfattare till guideboken Footprint som driver ett mysigt vandrarhem i Valparaisos stadsdel Cerro Alegre, det är bara en strand, som Miami Beach.
Nästan överallt märks de svenska banden – 30000 chilenare flydde till Sverige under Pinochetdiktaturen. Rincon Suecia i "vårt" kvarter serverar våffla och räkmacka, och i en prylbutik i närheten hittar vi Paulina, stolt umebo i elva år.
– Södra Chile påminner mig mycket om Sverige: Puerto Montt, Chiloé... säger hon. Ett dygn söderut ger vi henne rätt. Sydamerikas största ö Chiloé är ett sorts Bohuslän med träsnickrade kustläger på pålar och fiskare som tömmer sina stövlar vid vattenbrynet. Som bonus tynger snöklädda 6000-meterstoppar fastlandet i horisonten.
Resans höjdpunkt väntar vid "el fin del mundo", världens ände.
Otillgängligt på den 51:a breddgraden, innanför en kust söndersliten av fjordar och vikar, ligger nationalparken Torres del Paine.
Här tvingar den patagonska vinden oss att dra alpacamössan hårdare runt öronen. Den kastar omkull oss, lurar upp oss på benen och surrar slutligen fast oss likt surfare mot den tvärt lutande berghällen.
Efter 30 sekunder släpps vi ner och kan ta skydd bakom ett klipphörn. Det är sommar men knappt över 10-gradersstrecket.
Molnen forsar fram runt Paines märkliga vindvälvda sagotorn. Än mer spektakulärt är Cuernos del Paine, berget som reser sig svart vid den djupturkosa Nordenskjöld-sjön för att sedan skifta till beige och vid horntopparnas ständigt rusande stormar återgå i svärta. Nere vid ytan spelar regnbågarna när solen når det vatten som virvelvindar piskar upp.
Här finns också den isblå glaciären Gray, den sydligaste spetsen av det 30 mil ogenomträngliga Hielo Sur, Södra isfältet.
"Den underbaraste tavla jag någonsin haft framför mig" lär den svenske forskaren Otto Nordeskjöld ha sagt när han under en expedition i slutet av 1800-talet stod vid glaciärens rand. Vi böjer oss för vinden och håller med. (TT Spektra)
Lisa Abrahamsson
Peter Grensund
