Från Haparanda till Ystad på cykel

Mikael Hääger har cyklat Vätternrundan 22 gånger och gjort nio klassiker.

Emanuel Tydesjö har sprungit fyra maraton, åtta Vätternrundor och flera klassiker ovanpå det.

För ett par år sedan började de båda prata om man kanske inte skulle hitta någon ny fysisk utmaning att sätta tänderna i.

Så föddes idén om att cykla mellan Haparanda och Ystad.

Tolv etapper, om elva till femton mil vardera, genomförda i sommar när semestern gör det möjligt att vara borta från jobb och familjer två veckor i sträck.

Tillsammans med två andraskåningar, Ulla Svensson från Stoby och Fredrik Guldstrand från Malmö ska Mikael och Emanuel cykla 160 mil, tvärs igenom Sverige.

– Det är en rolig grej, en fysisk utmaning men samtidigt en häftig upplevelse. Jag har åkt tåg en gång från Hässleholm till Riksgränsen, men annars har jag inte sett hela Sverige, säger Mikael Hääger.

–Man blir ju inte yngre. Det är roligt att testa vad kroppen kan klara av, om den hänger med fast man blir äldre, säger Emanuel Tydesjö.

Radioprofilen Gert Fylkingoch programledaren Robert Ashberg håller just nu på med en promenad mellan Ystad och Haparanda, en vandring i kampen mot prostatacancer.

Men de är långt ifrån först.

I början av 1950-talet startades något som kallades Sverigeloppet, ett etapplopp mellan just Haparanda och Ystad. Där blev "Stålfarfar", Gustaf Håkansson, rikskänd när han utom tävlan ställde upp i loppet. På grund av hans höga ålder – 66 år – hade tävlingsledningen vägrat honom att vara med i tävlingen.

Sverigeloppet kördes tio gånger mellan åren 1951 och 1965, och lades därefter ned.

Det allra första Sverigeloppet tog 84 timmar att genomföra. Fast det kördes på sex etapper. Tydesjö och Hääger tänker sig dubbla antalet etapper.

Och sannolikt lär totaltiden vara något snabbare, dagens racercyklar är ju mer lättrampade än 50-talets tvåväxlade brukscyklar, vilka var de enda som var tillåtna att använda i loppet.

– Men vi kommer att trampa på i ganska moderat tempo, kanske 20-22 kilometer i timmen i genomsnitt, säger Mikael Hääger.

– Det lär bli ordentliga arbetsdagar ändå. Det gäller att komma upp på morgnarna, ler Emanuel Tydesjö.

Hela rutten är noggrantinplanerad, inklusive på vilka vandrarhem och orter som övernattningarna ska ske.

Första delen av resan, genom Norrland, går längs kusten. Efter Söderhamn vänder gruppen inåt landet, cyklar igenom Avesta, Lindesberg och Motala på vägen söderut. Sista övernattningen sker i Älmhult.

– Så när vi är i Kristianstad på sista etappen är det väl lagom att stanna och ta lunch, ler Emanuel.

Mitt i sommaren är de vanligaste vindarna sydvästliga. Det betyder i så fall en hel del vind sida/mot på resan.

Varför gör ni inte tvärt om, startar i Ystad och cyklar norrut?

– Rent mentalt känns det ju jobbigare. Man inbillar sig ju att det ska vara uppförsbacke hela vägen, ler Mikael Hääger.

Både Tydesjö och Häägerär vana motionärer, som har rutin från långlopp, både på cykel och i löparskor.

– Jag började motionsspringa när jag var runt 45, och sprang några smålopp, berättar Emanuel Tydesjö.

De i början ganska korta rundorna två tre gånger i veckan blev snabbt längre. Snart var målet att ta sig runt Göteborgsvarvet – och det gick också utan problem.

– Jag har sprungit några maror också, men det är väl egentligen inget jag rekommenderar. Det är lite för långt och sliter för mycket på kroppen, säger Emanuel.

Efter Broloppet år 2000 började Tydesjö fundera på ett genomföra en svensk klassiker (det vill säga Lidingöloppet, Vasaloppet, Vätternrundan och Vansbrosimningen under ett år).

2001 gjorde Emanuel sin första klassiker, och efter det har han bara fortsatt.

Mikael Hääger fastnadeför "långmotion" redan på 80-talet, medlockad av en svåger. Första racercykeln inhandlades 1987, och samma år genomförde Hääger sin första Vätternrunda.

– Efter det har jag kört varje år. I år blir det mitt 23:e lopp, om jag bara får vara frisk och kry, berättar 62-åringen.

Första klassikern gjordes 1988, därefter blev det nio klassiker i följd.

– Men i samband med en resa till USA missade jag Lidingöloppet 1999, och det gjorde att jag tog ett uppehåll i mina klassiker. Ett uppehåll som fortfarande varar. Det har blivit mer och mer så att det är själva cyklingen jag gillar, ler Hääger.

Under sommarhalvåret blir det mycket cykelträning för Mikael. Under vintern blir det mer träning inomhus, han är instruktör för spinning och styrka på friskis & svettis.

– Men alla vi fyra som ska köra i sommar är ju vana vid konditionssporter och uthållighetsträning. Vi har motionen som livsstil, konstaterar Hääger, vars längsta cykellopp i ett sträck var den norska "styrkeprøven" – ett 54 mil långt lopp mellan Trondheim och Oslo som man har två dygn på sig att klara.

De andra två i gruppenhar också gjort klassikern – faktum är att det är genom intresseföreningen Klassikersällskapet som gruppen träffats. Ulla Svensson har gjort en klassiker, medan Fredrik Guldstrand, minstingen i sällskapet med sina 45 år, har gjort makalösa 19 klassiker och dessutom cyklat Vättern 21 gånger.

– Man hans specialgren är simningen. Han åker mycket runt på olika simlopp i fritt vatten både i Sverige och utomlands, berättar Tydesjö.

Och sen, efteråt? När ni cyklat genom hela Sverige. Vad hittar ni på då?

– Efteråt? Då ska vi vila upp oss, säger Mikael Hääger med ett stort skratt.