Hästpojkens hundår är över
När Bad Cash Quartet splittrades för tre år sedan följde en tid av oproportionerligt mycket fritid för sångaren Martin Elisson. Han "satt mest hemma med sina små block" och skrev. Ur tristessen föddes några låtar. Och om han inte hade fått ett telefonsamtal från sitt forna bands producent, tillika ex-trummisen i Broder Daniel, Lars "Pop-Lars" Malmros, så hade de antagligen varit kvar på de där blocken än i dag.
- Jag hade inte heller så mycket för mig just då och kände mig rätt meningslös så jag ringde upp Martin för att kolla vad han höll på med, säger Lars Malmros.
Det fanns bara en hake. Martin hade fått för sig att de skulle heta Hästpojken.
- "Vad fan är det för fånigt bandnamn" tänkte jag. Men Martin var så bestämd, det blev en grej för honom. Det var antingen Hästpojken eller Laxpojken. Martin Elisson fick sin vilja igenom och den 30 januari släpptes albumet "Caligula" under det "fåniga" namnet. Göteborgskillarna spelade in låtarna, splittrades en tid, och fann varandra igen när de spelade ihop på en kompis fest. Nu sitter de, båda i poppigt tajta brallor, skjorta och hängslen, bredvid varandra i en soffa hemma i en kompis vardagsrum i Stockholm.
- Det är först nu vi inser att allt bara hände. Ledorden var att det skulle gå fort, säger Martin Elisson.
- Ja, att bara trycka på rec och spela in, det var ett sätt att försöka vara uppriktig och ärlig, säger Lars Malmros.
Det låter enkelt. Men de är väl medvetna om att de har sina tidigare bandtillhörigheter att tacka för den snabba framgången.
- Jag hoppas inte folk tror att man kan få en rock'n'roll-karriär på ett halvår. God knows, vi har gjort våra hundår, säger Lars Malmros.
Recensenterna har redan placerat Hästpojkens debutalbum "Caligula" i facket Göteborgsindie, och ljudbilden har de med sig från sina forna band. Texterna handlar om att hitta sig själv mellan "porr och knark", om en övermöblerad liten etta och om frånvarande fäder.
- Texterna är extremt narcissistiska, de handlar bara om mig och vad jag tänker om vissa saker, säger Martin Elisson. Singeln "Shane MacGowan", som spelas flitigt i radion, är alltså en ren hyllning till idolen som är sångare i The Pogues. På vinst och förlust åkte Martin Elisson och Lars Malmros till London med ett kamerateam för att försöka få honom att vara med i videon. De pratade med managern men tyvärr dök MacGowan aldrig upp. För radiolyssnarna verkar Shane MacGowan däremot vara tämligen okänd.
- Vi har fått mejl från folk som sitter på jobbet och har gissningstävling i vad låten heter. "Är det 'Shake your oven' ni sjunger?", berättar Lars Malmros.
Att gå över till att skriva på svenska var inget medvetet val. Det bara blev så, eftersom Martin Elisson som sagt skrev de första låtarna på skoj. Men han är mäkta nöjd med resultatet.
- Det blir subtilare på svenska, man kan lättare beskriva en vardagstristess. På engelska går man mer genom filter och lånar andra låtskrivares ordförråd.
Martin Elissons svenska ordförråd verkar däremot inte sina. Häromdagen spelade han upp "ett helt sjok" nya låtar för Pop-Lars, som gärna fortsätter i samma takt:
- Det hade varit jävligt kul att släppa två skivor på ett år, bara för att motbevisa det där att man ska ta så lång tid på sig när man blivit gammal.
