Hur, inte vem

I går skrev partiledaren Jimmie Åkesson en artikel på temat i Dagens Nyheter. Nej, fel: på en del av temat, på den del som SD menar att debatten ska handla om: islamismen.

Det är oklart varför SD anser att våld från en grupp är värre än våld från någon annan. Kommunismens förbrytelser mot mänskligheten är lika illa som nazismens, islamisternas våld lika illa som de kristna extremisternas.

Lika märkligt är Åkessons krav på att de undersökningar bland skolungdomar i frågor om intolerans, som Forum för levande historia beställer, ska kompletteras med en särskild undersökning om "islamistiska attityder".

Som så ofta när det gäller SD är förklaringen naturligtvis att partiet egentligen inte är så intresserat av fakta. Inte heller av att arbeta för ett tolerant samhälle. Motsättningar är ju partiets livsluft, den enda orsaken till att SD finns. Åkesson har skygglapparna på och talar om det han tror sig vinna politiskt på. Det finns en klick som lyssnar.

Samhällets insatser mot extremism ska självfallet inte begränsas till en grupp, alla extremister måste hållas under vederbörlig uppsikt, men med sans och balans. Brottsbekämpning ska alltid sättas i relation till skyddet för den personliga integriteten. Av allt att döma sköter rättsvårdande instanser den uppgiften väl. Under senare tid möjligen symboliserat av att Säpos rapport om vit makt-miljöer kompletterades med en närmare och planerad granskning av islamisterna.

Metoderna för att bekämpa våld – allt våld – är mer intressanta att diskutera än att snöa in på grupptillhörighet.