När fasaden är viktigast

"Jag är bra på att kompromissa", var väl knappast ett uttalande som de väljare som röstar på S av födsel och ohejdad vana ville höra. Särskilt inte efter att de påmints om hur S i förhandlingarna om den gemensamma rödgröna utrikespolitiken fått lägga sig platt för Vänsterpartiet.

I utrikesöverenskommelsen är udden riktad mycket tydligt mot USA. Med kravet på att USA ska lämna alla sina militärbaser utanför det egna landets gränser och sluta stödja odemokratiska regimer gör sig de rödgröna skyldiga till dubbelfel.

I det förra fallet därför att det finns många stater som önskar USA:s närvaro, som Sydkorea. Att tvinga bort USA skulle med högsta sannolikhet leda till politisk instabilitet och upptrappade väpnade motsättningar.

I det senare fallet därför att samma krav inte ställs på varken Ryssland eller Kina.

Den utrikespolitiska hållningen är ett skämt.

Lika svårt hade Sahlin för att förklara hur hon å ena sidan tycker att det inte behöver vara någon skillnad mellan att gå på a-kassa och arbeta. Drivkraften att söka arbete eller att arbeta finns ändå hos alla människor, menade hon. Å andra sidan försvarade hon att de rödgröna sänker ersättningen i a-kassan efter 100 dagar. Orsak: det behövs en ekonomisk press ...

Eller, som Sahlin sa: "Det är rimligt att det ställs krav."

Med andra ord är det alltså inte fel på krav och ekonomiska incitament i sig – som vinst i välfärdsföretagen – det är fel beroende på att det inte är just S-förslag och S-politik som ligger bakom den nuvarande ordningen.

Det var mycket fasad i går kväll. Synd om Sahlin att det är så lätt att se igenom den.