Större än Skåne

När Allians för Skåne – Centern, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna – i går presenterade sitt valmanifest låg tyngdpunkten på fortsatt effektivisering. Den gångna mandatperioden har visat att det finns stor potential för förbättring, samtidigt som köerna har kortats och vården blivit mer rättvis.

Mot detta står Socialdemokraternas förslag om att höja skatten med 60 öre, vilket slår mest mot låg- och medelinkomsttagare, för att använda deras eget språkbruk. Oron för framtiden är påtaglig. I stället för att bejaka alternativa utförare fullt ut, till gagn för skåningarna, vill S cementera gamla strukturer, vilket kostar.

Troligen får S stöd av Vänsterpartiet. V tvekar aldrig när det handlar om att höja skatten.

Frågan är hur det blir med MP, som under innevarande mandatperiod har samarbetat med allianspartierna i den så kallade Femklövern.

Att MP inte vill binda sig är förståeligt. Så får MP ut mesta möjliga av eventuella förhandlingar efter valet – förutsatt att MP:s medverkan behövs. Skulle det däremot visa sig att alliansen klarar av att bilda ett eget majoritetstyre på egen hand står MP där med sin tvättade hals, utan inflytande och möjlighet att påverka. Allt eller inget. Det är gruppledaren Anders Åkesson naturligtvis fullt medveten om. Och värd respekt.

Värre är att väljarna inte fullt ut har kontroll på vilken politik de egentligen lägger sin röst på. Den rationelle väljaren torde därför undvika ett blocköverskridande parti som MP.

Dessvärre går Skånealliansen inte till val på att skapa en storregion tillsammans med Blekinge och Kronoberg. Inte heller finns en samlad uppfattning om hur en eventuell höghastighetsbana ska dras. Det är plumpar i protokollet. Skånepolitiken måste vara större än så.