First Floor Power: Don't Back down

First Floor Power är tillbaka. Och lita på att den svenska kritikerkåren är lika splittrad som tidigare. För bandet är av den typen: hata det eller älska det. Oavsett om det handlar om musiken eller om Karl Jonas Winqvists sång.

Nyheter • Publicerad 6 maj 2008

First Floor Power är nu reducerat till en trio efter att sångerskan Jenny Wilson valt att satsa på solokarriär och barn. Det är synd. För hon var den starkast lysande stjärnan i det här bandet. Det går liksom inte att komma ifrån.

Den avskalade, närmast studentikosa och Talking Heads-liknande pop som fanns på debuten är det inte många spår av här. Nu har det blivit mer traditionell (så traditionella som First Floor Power nu kan bli), och en smula tråkig pop. Det svänger inte tillräckligt. Debutens "Love come knocking" känns långt borta.

Det är egentligen bara Jennys gästinhopp på "Silly dream and the flying Kite" som når upp till tidigare nivåer. Resten av materialet känns melodilöst. Hur knorrig musik man än gör bör det finnas en melodi men det saknar jag överlag.

Men det är Jenny Wilson man saknar mest.

Henrik Larsson, TT Spektra

Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.