Lundell mot ljusa tider

Nyheter • Publicerad 27 maj 2005

Rock KKKK

Ulf Lundell:

Högtryck

(Rockhead/Capitol)

Han måste längta ut, Uffe. För han hälsar våren och sommaren, verkar galet förälskad i livet, kärleken, människorna. Det är i de här ljusa tiderna Lundell vill leva. Han sjunger en reggae, "Kärlek på stan", och det blir nästan för mycket. Nästan som Ledin eller Gessle. Och han droppar namn som aldrig förr. Det kan vara en citerad John Mellencamp, eller namn som bara passerar förbi i Lundells tankevärld: från Percy Barnevik och Stig Bergling till Elle McPherson och Thommy Berggren.

Men mest av allt sjunger han om flykten från ett vinterland. Sitter väl nånstans på Österlen och njuter av friheten och, kanske, kärleken. Han verkar i alla fall jäkligt lycklig och han spelar stor, romantisk rock&apos;n&apos;roll som gör mig glad.

"Högtryck" är ett album att resa med. Inte musik som överlever årtionden, inte ett nytt "Den vassa eggen". Lundell använder det beprövade, folkkära. Stor ljudvägg, Janne Barks gitarrer mot Marcus Olssons Hammond, Farfisa, piano eller glockenspiel. Munspel, ibland stråkar.

Ta bort den där reggaen (och kanske det evighetslånga titelspåret) så har du en rakt igenom singelpotent låtsamling. "Vitt regn", "En bättre värld", "Den dummaste djäveln i världen", "Människa med människa" och till slut den kärleksrusiga "Baby om morgonen" är Lundell så bra Lundell kan bli 2005.

Anders Mårtensson

SAXO

Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.