Menomena: Mines

Nja, Menomenas fyra är allt en liten besvikelse.

Nyheter • Publicerad 4 augusti 2010

Trodde nog att de kreativa excesser som präglade "Friend and Foe" (2007) skulle leda till något riktigt stort. "Mines" har sina stunder. Absolut. Men som helhet blir den trum- och sångdominerade – i övrigt glest tonsatta – ljudbilden något ihålig och innehållslös. Ett steg åt sidan snarare än framåt.

Att Portlandbandet i "TAOS" lyckas låta som Kings of Leons avantgardesuktande kusiner korsat men Blur-mannen Damon Albarns sidoprojekt The Good The Bad & The Queen ger en vink om spretigheten.

Anslaget i "Killemall" väcker intresse. När sen låten tar en ny riktning mot ett mer lattjopoppigt håll tappas tråden bort. Bättre då i "Lunchmeat" och "Oh pretty boy" där det verkligen sjungs ut. Detaljer att gilla. Men onödigt splittrat i stort. Och dessutom alldeles för mycket cymbaler.

Christer Paulstrup

Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.