Trovärdighetlika med noll
Nu metal K
Limp Bizkit:
The Unquestionable Truth
(Part 1)
(Geffen/Universal)
"What the fuck is this?" undrar Fred Durst så där lite lagom tillgjort i "The Priest". Jo, herr Durst, det ska jag tala om. Det är nu metal-erans sista dödsryckningar du känner.
Limp Bizkit är de senaste årens mest uppenbara lurendrejeri inom rocksvängen. Inget band har som Limp Bizkit gått i videokanalen MTV:s ledband. Bandet har lytt minsta vink von oben. Varit så där lite lagom tuffa utan att egentligen mena någonting ont (man vill ju inte stöta sig med marknadsavdelningen). Detta alltså inom en "rebellisk" genre som rock. Limp Bizkits trovärdighet är med andra ord lika med noll.
Att ta del av Dursts lyrik är en häpnadsväckande upplevelse. Tänk att en människa med så lite att säga kan få ihop så långa meningar. Att kalla det obegåvad elvaårsnivå är egentligen en förolämpning - mot elvaåringarna.
Sju spår utan mening eller mål. Som bäst låter det helsnott från Rage Against The Machine. Då kan ni ju föreställa er resten. Det absolut värsta är dock att titeltillägget (Part 1) antyder att det ska komma en fortsättning.
Huh!
Christer Paulstrup