Anja Pärsons bragd i Åre var i särklass

Klockan fem väcktes Anja Pärson i Aspen av beskedet att hon tilldelats Svenska Dagbladets bragdmedalj 2007. Samtidigt blev hon historisk som den första idrottaren att få utmärkelsen två år i rad.

Sport • Publicerad 5 december 2007

– Det är otroligt. Jag är väldigt stolt och just nu har jag inte så många ord. Det är omtumlande.

Hon kom till VM i Åre efter en vinter som varit en besvikelse. Men väl på plats blev hon ohotad VM-drottning. Utöver de tre individuella VM-gulden – i super-G, kombination och störtlopp – tog hon också ett silver i lagtävlingen och ett brons i slalom.

– För mig var det bara ren beslutsamhet. Jag måste göra någonting för att det ska vända.

– VM var ändå en av höjdpunkterna under karriären. Att göra en tvärvändning och skita i sista världscuptävlingen gjorde jättemycket. Mentalt sträckte man på sig.

Inte en seger i världscupen och bara två pallplatser. Anja var frustrerad. Hon berättar hur hon satt i bilen på väg till Sverige och svor att aldrig mer åka skidor.

– Men alla som känner mig vet att efter en halvtimme är jag beslutsam och jag ger mig aldrig.

Pappa Anders Pärson slipade ner pjäxorna 1,5 millimeter och på ett åk kände alpindrottningen att hon kunde hitta formen. Det var bara att hårdträna fram till första VM-start och att hitta tillbaka till glädjen igen. Bragdguldsjuryn motiverade sitt beslut "För suverän medaljskörd i Åre-VM – en bragd i särklass" och tog framförallt fasta på ordet "särklass", det som krävs för att få priset en andra gång. I förhandssnacket fanns även Carolina Klüft, men riktigt nära var aldrig friidrottaren.

– Jag trodde att det stod mellan mig och Carolina. Men jag hade bestämt mig för att komma hem som världsmästare och jag råkade ta tre guld. Jag blev mer och mer häpen för varje dag, sa Pärson.

– Att komma från ingenstans och att klara av det mentala att vinna på hemmaplan. Ja, det var en bragd.

Kände du dig någonsin mätt på framgångarna under VM?

– Man blir aldrig mätt på guld. Däremot blir man trött mentalt ju längre ett mästerskap går. Det är svårt att vara på topp från första till sista dagen men det gick ju vägen i slalom i alla fall, säger Anja.

Går det att jämföra de två bragdgulden?

– Under OS var jag inte frisk. Det handlade om att leta efter en styrka jag inte visste om jag hade. Under VM handlade det om att jobba med självförtroendet och att våga ta chansen. Gulden betyder olika saker för mig. Efter att Svenska Dagbladets reporter väckt henne i Aspen, Colorado, hann hon dricka ett glas vatten innan hon fick svara på frågor från den samlade svenska pressen i Stockholm.

Något firande hade hon inte hunnit planera:

– Jag vet inte, ni drar ju upp mig så tidigt på morgonen så jag har inte hunnit fundera på det.

Sprudlande glad lät hon dock och lovade att ta så många medaljer hon bara kan i OS 2010.

Kan du nå ett liknande resultat som i Åre?

– Det vågar jag inte säga. Jag överträffade mig själv under VM.

Ett tredje bragdguld blir det dock inte oavsett medaljskörd, om inte reglerna skrivs om. (TT)

Tove Nordenhäll

SAXO

Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.