Åsa Persson missade igen
Visserligen får 20–åringen från Osby, som ligger på 28:e plats, åka sitt fria program i morgon, eftersom hon representerar värdnationen – men för Åsas del känns det mer som ett träningsåk.
Tävlingen tog slut i går, efter att Åsa misslyckats i såväl kval som kortprogram.
Efter det korta programmet ligger hon långt, långt från de placeringar hon drömde om.
– Jag ville ju inte gå vidare på det här sättet, sa hon frustrerat efter att ha kommit av isen igår. Hon är besviken på sig själv, arg och ledsen över att hon inte alls lyckats prestera vad hon hoppats på och vet att hon kan. Hon drömde om en plats bland de tio främsta – och slutade bland de sista. Bara två åkare var sämre.
Ändå började det så bra i går.
På värmningen såg Åsa ut som säkerheten själv. Hennes landningar var klockrena i hopp efter hopp, och när hon gled fram till sargkanten för en klunk vatten och en kort vilopaus före start, så såg hon stabil och lugn ut.
– Det kändes kanonbra på uppvärmningen, det hade känts bra hela dagen, sa Åsa.
Men när det väl var dags svek nerverna.
Åsa Persson, som gick ut som första dam, ville helt enkelt för mycket. Plötsligt stämde ingenting.
Hon missade flera av hoppen hon normalt kan som ett rinnande vatten.
– Ögeln är vanligtvis ett av mina bästa hopp. Salchow brukar jag också vara jättesäker på – och den var väl okej, men inte bra…
Vad hände egentligen?
– Förmodligen fokuserade jag bara på a-t-t jag måste klara mina hopp, istället för att tänka på h-u-r jag skulle klara dem. Och då funkar det inte.
Att Åsa, när hon flyttade till Kanada för ett halvår sedan, ändrade tekniken i sina hopp ligger säkert också bakom missarna. – Normalt klarar jag den nya tekniken, men när jag blir lite stressad som nu, så blir det en mix av den gamla och den nya tekniken, vilket inte är särskilt lyckat. Jag behöver helt enkelt bli säkrare.
Leende, men med besvikelsen lysande i ögonen, lämnade Åsa Persson isen, och fick sina poäng. Och efter det, när hon helst av allt skulle velat gå någonstans och gömma sig, vara för sig själv och försöka smälta besvikelsen, så väntade nästa pärs.
För som enda svenska kvinnliga deltagare i EM på hemmaplan stod Åsa Persson naturligtvis i fokus för den församlade pressen.
Hur känns det, att stå där och hålla masken, och svara på fråga efter fråga, när man helst av allt bara vill sätta sig ned och lipa?
– Det är klart att det är lättare att stå och prata efter ett jättelyckat åk än vad det varit i dag, men det är sådant man får vänja sig vid. Jag menar – även de allra bästa åkarna i världen gör dåliga åk ibland, och de får ju den här uppmärksamheten hela tiden, säger Åsa Persson, och fortsätter:
– För mig är det en ny situation, och normalt tycker jag ju det är jätteroligt. Fast det är klart, just nu skulle jag ju gärna gått någonstans och bara varit för mig själv ett tag… Jag vet inte om det finns någonstans där jag känner att jag skulle trivas just nu.
Imorgon kör Åsa sitt långa program, och därefter tillbringar hon några dagar hemma hos föräldrarna i Osby innan det är dags för NM, som startar den 6 februari. Och direkt efter Nordiska mästerskapen återvänder Åsa till Kanada och hårdträningen.
– Ett sånt här misslyckande får mig att bara vilja åka tillbaka till Kanada och hårdträna. Jag känner mig mer revanschlysten och sporrad än knäckt, säger Åsa.
– Det var ju inte så här jag ville att EM på hemmaplan skulle bli… Men den här gången var det inte min tävling…
Det stora målet för Åsa är fortfarande OS 2006. Det är då hon ska ha nått toppen – även om hon själv säger att hon har gott om tid på sig:
– Jag hade ju inte tänkt sluta åka före 2010 i varje fall.
Vad tar du med dig från EM i Malmö?
– Det som varit positivt… det lilla som varit det. Jag har haft enormt bra träningar här, och jag känner att det inte är omöjligt att nå upp till dem som tillhör världseliten. Men då behöver jag bli säkrare.
FOTNOT.Ryskan Elena Sokolova leder inför damernas fria åkning på torsdag. Bakifrån så hotas hon av Julia Sebestien från Ungern och Irina Slutskaya, Ryssland.
