Bladetsporten hade mest is i magen

En utmaning med konståkningsstjärnan från Osby som över huvud taget har med is att göra kändes som att g-e bort segern. Mitt mest bestående minne av min ytterst ogracila tid på is – iförd hockeymundering – var att jag aldrig svängde förrän sarg, motståndare eller målbur kom i vägen.

Därför gällde det att hitta något med l-i-t-e större chans, som ändå har en viss anknytning till Åsas träning.

Hopprep – flest hopp på en minut – kändes som en bra idé, både koordinationen och spänsten är viktig för en konståkerska.

Hopprep tillhör väl inte den intensivaste delen i Åsa Perssons träningsschema, men då och då använder hon repet som uppvärmning inför träningen.

Ungefär samma förutsättningar som för undertecknad med andra ord.

Men visst känns det lite nervöst när det visar sig att Åsa plockat med sig ett eget rep till intervjun – ett riktigt tävlingsrep i plast med handtag.

Åsa börjar.

Jag tar tiden och räknar, Gunilla Persson – som är Åsas mamma och dessutom ordförande i Osby KK – kontrollräknar också.

Och visst börjar Åsa alldeles utmärkt, repet snurrar så fort att det knappt syns, och det gäller att ha hundra procents uppmärksamhet med sig för att hinna med och räkna.

Men två gånger snubblar konståkningsstjärnan på repet, den andra gången förlorar hon säkert tre-fyra sekunder innan hon kommer igång med hoppandet igen.

Åsa slutar på 163 hopp på en minut.

Och jag har tur – jag klarar mig ifrån att trampa på repet, lyckas hålla farten uppe och räknar själv hur många gånger repet går i en båge under fötterna. När minuten har gått så har jag klarat 195 hopp, enas Åsa och Gunilla om.

– Bra gjort, säger Åsa som tar nederlaget som en god förlorare.

Men jag hade mer is i magen.