Blågula supportrar firade guldhopparna

Det var en euforisk blågul armé som stormade ut i Aten-natten efter den fantastiska guldkvällen. Efter att ha sett Holm och Olsson vinna varsin olympisk guldmedalj inom loppet av 36 minuter behövde känslorna svalkas i fontänerna utanför Olympiastadion.

– De jublade och klappade redan på inhoppningen. Det var helt sjukt, som att hoppa på Stockholms Stadion, tycker Holm.

– Jag märkte att vi svenskar var populära hos publiken. Kenta Bell fick inte igång publiken när han skulle hoppa. Det var inga problem för min del, säger Olsson.

Det blågula supporterhavet flyttade sig sedan från fontänerna till Syntagmaplatsen där Holm och Olsson firades till femtiden på morgonen. Det var med trötta men lyckliga ögon som Holm och Olsson mötte sin första morgon som olympiska mästare. Det visade sig bli en dag fylld av gratulationer. Guldhjältarna slussades till svenska ambassaden vid 14-tiden. Där bjöd kungaparet och prins Carl Philip på ett fyrfaldigt leve.

– Kungen berättade att han aldrig varit så nervös. Han höll på att ramla över en av bänkraderna. Han var oerhört exalterad, berättar Sveriges olympiska kommittés presschef Björn Folin om guldkvällen.

Holm fick inte motta sitt guld av den svenske IOK-ledamoten Arne Ljungqvist förrän på måndagskvällen.

– Skönt att få den nu när man är vid sina sinnens fulla bruk. Efter guldet igår kände jag bara hur allt snurrade. Men jag har sneglat en del på Christians medalj, säger Holm. Det är friidrottarna som räddat den svenska äran i Aten.

– 20 medaljer var kanske en för tuff målsättning från början, men med sex fjärdeplatser har det varit stolpe ut, tycker Olsson.

– Men av tolv friidrottare har vi redan tagit tre guld, det måste ju vara godkänt, analyserar Holm.

Han jämförde själv sin seger med längdhoppsdramat som ledde fram till Klüfts VM-guld förra året. "Carro" belönades med bragdguldet för sin prestation. Stefan Holm ligger bra till för att få den utmärkelsen i år:

– Men jag vet en långbent kille där borta som också gjort en enorm prestation, säger Holm och pekar bort mot Olsson.

– Jag tycker att mitt är störst och Christian tycker att hans guld är störst. Grunden till båda gulden finns hos en och samma man – Viljo Nousiainen. Patrik Sjöbergs styvfar är grundbulten i det tränarbygge som kallas det svenska hoppundret. Det är Viljos idéer som är basen i den träningen som byggt varsin olympisk mästare.

– Jag lärde mig allt av Viljo. Han var en helt prestigelös person, trots att han redan hade Patrik Sjöberg tog han sig an Stefan som bara var 15 år då, berättar Johnny Holm, tränare till sonen Stefan.

– Viljo berättade att det egentligen bara finns fem, sex grundövningar i höjdhopp. Och några av de övningarna som vi gjorde då kör jag och pappa än idag, säger Stefan.

Nu tror Johnny att sonen kan bli bättre än Sjöberg.

– Han har absolut kapaciteten att hoppa svenskt rekord.

Men snart kan Holm få konkurrens i världseliten, Christian Olsson funderar på att återuppta sin höjdhoppskarriär:

– Vi får se hur det blir. Jag vet inte om 18 meter räcker som motivation för mig att fortsätta träna så hårt som jag gör. Det kan bli en satsning på höjdhopp mot EM i Göteborg om två år. (TT)

Lars Markusson/Henrik Skiöld